Plötsligt händer det

Jag kanske inte är så dålig trots allt.

Hittat appen

Nu har jag äntligen hittat bloggers app till mobilen. Om den funkar bra så kanske jag stannar här. För övrigt har vi en vanlig vabb dag i snorets tecken med spridda leksaker och odiskad disk. Måste försöka städa lite idag. Huliganen roar sig med att spela en extremt enformig "troodeloo" ( trudelutt) på sitt leksakspiano. Näsapan är ovanligt lugn just nu.

Min granne ovanför.

Jag vet inte hur hon ser ut. Min granne ovanför. Men jag vet att hon gillar klackskor. Och jag kan verkligen se mig framför mig hur hon i princip trär på sig sina kanske.. (röda?)... klackskor, omedelbart då väckarklockan ringer. Hon förvarar sina älskade skor under huvudkudden.

Liggandes på rygg som en grillad kyckling pressar hon flåsande in sina liktornsprydda, torra fötter i de trånga skorna. Sedan kliver hon upp. Tar en dusch (med skorna på) och klampar sedan runt en timme tills alla kläder är på och hon till slut kan lämna lägenheten för att åka till jobbet kl sju..

Precis så tror jag att det är. Det låter åtminstone så. Inte för att jag störs direkt av det... Jag är ingen gnällig granne. Men så tror jag att det är.

Min granne.

Vabb-rehab tack.

Hur kan små sjuka ungar vara så pigga. Jag behöver åka på rehab efter den här vabbdagen.
Dagens bus:
1. Näsapan: Sugit på en massa olika karameller och spottat ut dom på golvet.
2. Hulliganen: Ritat "tratteringar" (tatueringar) över hela sin lilla bleka nakna kropp.
3. Näsapan: Smulat brago i soffan.
4. Näsapan: Jagat duvorna (våra egna skrattduvor)

Övrigt båda två: Studsa i soffan, rivit ner tvätt, spridit leksaker, slagits med varandra, slickat i smörpaketet och smörjt bregott mellan tårna. Och jag ska vabba i morgon också. Men sedan är det pappa vecka.  :-O

Dåliga mamman is back!

Nä blogger suger numera, jag ska hitta något annat ställe att blogga på...  Alla mina gamla bilder har dessutom försvunnit. Så irriterande!!! 

Gungor och Kumla anstalten

Nu känns det äntligen som ebolan är under kontroll. Alla mår bättre och jag kunde tom rasta både Näsapan, Torsten och till och med Exorcisten-ungen på gården en stund. De minsta dvärgarna hasade runt med sina bobby cars runt runt på den grusiga asfalten (det låter förjävligt) och sedan gick vi på äventyr till gårdarna runtomkring. Det är jobbigt när de vill gunga tycker jag. Finns det någon förälder som verkligen gillar att stå och putta fart om och om igen. Jag själv tycker att det suger, men man måste ju ibland för att inte vara en alltför kass mamma.

Näsapan blir vansinnig om han inte får rätt fart. Då brölar han argt under sin stora, slappa mössa -"Mäjja fat, mäjja fat!!! Och medan man puttar Näsapans gunga, så tjatar Hulliganen också om mer fart. Och så håller det på. Länge. Eller så står de och bråkar om samma gungjävel i en halvtimme. Fast alla är lediga och ser precis likadan ut. De hänger i gungan och sprattlar desperat som ilska små flatlöss, som om det vore det sista orakade könshåret i världen. Patetiskt.

Det var riktigt skönt ute. Jag kände mig lite som en nyutsläppt fånge från Kumla anstalten. Eller kanske Hall. Jag slog mig ner på en sandig bänk bredvid gungorna. Jag andades in den friska luften i mina rossliga luftrör och njöt av det starka solskenet i mina ljuskänsliga trötta ögon. Jag blundade och lyssnade på ljuden omkring mig. Vinden, de svajande ekarna, ett svagt ljud av fotbollsspelande målbrottsgrabbar med tuppröst borta vid skolan... En sopbil som sopade gatan. Ett flygplan. Det lät vår helt enkelt. Men min inre harmoni fick ett abrupt slut när jag blev avbruten av Näsapans evinnerliga tjat. -Mäjja fat, mäjja fat, mäjja faaaatt!

Därför tänker jag jobba i morgon. Nu räcker det. Basisten är också bättre och orkar ta hand om ungarna själv. Från att sett ut som en döende vattenbuffel, ser han mer ut som en något mindre gnällig och bajsnödig vattenbuffel.

 Men ungarna är ändå inte riktigt redo för dagis ännu. Man märker det, för de liksom brölar arg mycket tidigare än vanligt när något gå emot dem. De behöver de äta upp sig också. De har haft en diet som skulle få vilken anorektiker som helst alldeles grön av avund. En Paris Hilton-diet kan man säga.

Kumla anstalten. Precis som hemma.

Ebolaviruset sprider sig

Så där ja! Nu har fler anmält sig till VM-mästerskapet i Kräk-kaskad spelen 2012. Det känns kul med fler tävlande. Vi har ju så himla lite tvätt som det är nu. Kanske fler vill anmäla sig och spy ner lite sängkläder, madrasser, täcken och filtar. Det är bara att hojta till.

Som sagt. Ebolaviruset sprider sig. I går ringde Trotsmaskinen från skolan och mådde dåligt, så Basisten åkte och hämtade henne, sedan tog det väl ca en timme innan hon spydde som en räv i soffan. Hon påminde lite om den där lilla besatta flickan i exorcisten. Eller, ja, exakt faktiskt. Det enda som skiljer sig åt är att hon inte sagt "your mother sucks cocks in hell" till mig ännu. Men det kanske kommer, för hon är jävligt stingslig. Jag springer och baddar hennes panna och sköter om min lilla exorcist-unge så gott jag kan.

Igår insjuknade även Basisten och har legat och brölat och stånkat hela natten som en sårad, döende vattenbuffel. Så där höll inte jag på när jag var sjuk. Ja, just det, jag glömde. Han är ju en man. Nåväl, han fick en dosa snus av mig som tröst.

Men jag ser ljus i tunneln, för jag mår lite bättre, och Näsapan är så gott som helt bra, och Hulliganen har inte kräkts sedan i går. Och då kräktes han inte ens på mitt täcke. Jag hoppas bara att Hulliganen och Trotsmaskinen är bra tills på fredag för då ska vi till min vän i fucking Åmål.

Näsapan lämnar jag hemma med basisten, så han inte kommer bort på tåget. Såna där Näsapor kan man ju för bövelen inte ha med på tåg. Han skulle bara hoppa omkring på hatthyllorna och smita bort till resturangvagnen. I BÄSTA fall. Hulliganen däremot är en liten tågfetisch så jag förväntar mig att han sitter still och tittar saligt ut genom fönstret hela resan. Men visst kommer han säkert få ett och annat Torsten flinck-utbrott under helgen, men jag är mentalt förberedd på det. Om inte annat så kanske det finns nåt stackars barnlöst par i Åmål som kan tänka sig att adoptera en liten Flinck-kopia med hjälmfrilla.

Trotsmaskinen

Basisten