Hulliganen sa...

Nu börjar det bli dags för "Hulliganen sa." Tidigare har det mest varit "Trotsmaskinen sa." Men Trotsmaskinens värsta "grodperiod" är tyvärr över, eftersom hon blivit så präktigt förnuftig på sista tiden. Trist, men ofrånkomligt.

Men som tur är börjar Hulliganens era av grodor i takt med att han börjar behärska det svenska språket någotsånär. Hittills har det ju mest varit arabiska... eller nåt. Eller det är fortfarande mycket arabiska, men emellanåt slinker det ut en och annan märklig svensk mening, och det tänkte jag dokumentera så jag kan skämma ut honom lite när han är 14 bast och har polarna här hemma på besök.

Ewok och galna apor

Igår morse när Hulliganen försökte öppna sina igenmurade ögon tog han sig plötsligt på högra örat och klagade "ont öjat" HURRA!!! Tänkte jag ironiskt.

Så efter ett telefonsamtal och påklädning av kinkiga barn så satt vi plötsligt där igen. I det förbannade väntrummet på vårdcentralen. Jag känner snart all personal. Hur läkarna ser ut är snart ingen överraskning. Lite tråkigt eftersom det roar mig att fantisera lite för att sedan upptäcka hur otroligt fel jag brukar ha.

Jag har varit där så jävla mycket nu, så jag kan börja jobba där... Jag skulle kunna kränga på mig en vitrock och helt enkelt vara "en i gruppen," utan att mina kollegor skulle reagera nämnvärt. "Nyanställd doktor, gud vad bra, äntligen!" skulle de tänka och bjuda mig på en bulle till i fikarummet.

Hur som helst. Denna gång var det en helt vanlig svensk medelålders kvinna. Ingen speciell rolig typ alls. Vilken besvikelse. Hon hade inte ens puckelrygg och sneda tänder.

På barnavårdcentralen däremot jobbar en jätterolig barnläkare som ser precis ut som Ewok i stjärnornas krig. Han är liten, fet och hårig över hela kroppen och ansiktet. Han låter dessutom som en Ewok också. Grymtar och piper liksom. (storrökare) Det är rätt bra eftersom barnen tycker han är lattjo och intressant. Han skulle fungera perfekt som en sådan där mobil som hänger i taket över skötbordet för att distrahera ungarna när de undersöks.

Tanten på vårdcentralen lyste i Hulliganens öron och skrev ut penicillin eftersom det mycket riktigt var öroninfammation. Så nu måste jag tvångsmata även honom med äcklig sörja morgon och kväll.

Jag känner mig som en djurskötare när jag försöker medicinera mina barn.
Det ser faktiskt exakt ut som på Animal Planet. Ni vet när någon stackars djurskötare ska försöka tvångsmedicinera en galen chimpans. Det slutar alltid med att de måste söva fanskapet. Varför lär de sig aldrig!?

...Kan man beställa sådana där bedövningspilar på nätet?

Barnläkaren på BVC

När man måste plåga sina barn

Jäkla envisa förkylning och nedrans ögoninfamationer! GAH vad jag är trött på alla virus och bakterier som tvingar min familj att stanna inne som ett annat Frizle-fall. Hatar den där gula geggan som klibbar, smetar och torkar in i Hulliganen och Krångelkrabbans små ledsna spretiga ögonfransar.

Det värsta med småbarn är att de inte förstår varför man måste plåga dem. De hajjar inte varför mamma/pappa tvångshåller för att tvätta, dutta, torka bort snor och ögongegga och tvingar i dem vedervärdig penicillin.

För att inte tala om de berömda Alvedonsupparna som ska pressas in i rumpan vid behov. De tror såklart att man är världens vidrigaste sadistmorsa. Och man känner sig verkligen som en också. Jag hatar det!

Kåvepenin med fruktsmak... Vad är det för skit. Det är som att försöka göra en bajskorv godare genom att lägga en hallonbåt i den. Patetiskt.

Men allt detta gör man trots allt. För egentligen är man ju en sadistmorsa om man INTE gör det... Ibland måste man helt enkelt plåga sina barn för att man älskar dem så förbaskat.

Ett finger i trumhinnan

Det var en härlig natt i natt. Nu har även Hulliganen ärvt Fästingens ögoninflammation. Det är jobbigt för föräldrar med sjuka barn, men trots allt är det faktiskt mest synd om barnen som är
sjuka.

Hulliganen gnällde och pep vareviga timme och Fästingen vaknade mitt i natten och fick för sig att han skulle vara uppe och leka ett par timmar. Men det ville inte jag och Skyggot. Vi var mycket trötta.

Jag försökte ligga kvar i sängen och vila bredvid krångelkrabban så gått det gick, men det är omöjligt att sova bredvid en nattsuddande niomånaders krångelkrabba. Mest fascinerande med småbarn är hur långt deras smala små fingar når in i ens öron och näsborrar.

Varför ska de alltid sticka in deras små långa, smala fingar in i örat, ända in till trumhinnan och upp i näsborren ända bak till hjärnbarken. Varför?

Själva är de minsann hyperkänsliga. Man får ju inte ens pilla bort en snorbobba utan att de protesterar hysteriskt.

Fiskpinnar

I morse när Hulliganen vaknade så hade han bestämt sig för att han absolut ville åka och handla mat. Fiskpinnar. På stört. Han skrek och grinade som en rabiat... Hulligan, om att få åka bil till affären och handla fiskpinnar. Han kan inte ens uttala det rätt. Han skriker "Kickipinni!!!" "kickipinni!!!" "Åka hannla kikkipinnnniiii!!!"

Men det är inte det första prioriteringen som nyvaken förälder att kasta sig i bilen för att handla fiskpinnar kl åtta på morgonen. Vad får tvååringar allt ifrån. Varför!? Vad är det som gör att de känner att endast ett paket inhandlade fiskpinnar på Willys kan få dem på bättre humör. Nej, jag förstår inte.

Han fick vänta. Men det slutade med att han faktiskt fick följa med och handla mat. T.o.m fiskpinnar. Hulliganen är glad nu.

Brödsmulor i mjölkglaset

Jag tycker inte om att låta mina barn dricka ur mitt dricksglas längre. Det var något jag konstaterade i morse när Hulliganen stod och tiggde som en hund när jag åt frukost. Han ska alltid smaka det jag äter, trots att han får eget. Och det är väl ok. Men jag gillar inte när han ska dricka ur mitt glas. Oavsett vad jag har i glaset.

Anledningen är att allt som kommer in i munnen liksom kommer tillbaks ut i glaset... och det kan vara i princip vad som helst. Oftast handlar det om brödsmulor och liknande födoämnen. Barn behärskar inte tekniken att dricka rumsrent. Därför har jag nu slutat att bjussa på mjölk och annat flytande till barn under 8 år.

Konsten att bajsa snett

Helgens mysterium.

HUR kan en niomånaders bäse bajsa snett utanför blöja OCH pyjamas så att allt hamnar i tre kletiga klickar på parketten!? Och inte nog med det. Hur lyckas han kleta ner sin storebror också!?

Fästingen kan! I dag gjorde han det i alla fall, och det gick alldeles utmärkt. Om man har en pyjamas med vida ben och står lutad mot vardagsrumssoffan med brorsan bredvid sig... Ja, då går det.