Om jag sitter och tittar på tv så klättrar han upp på axlarna, står raklång och sätter sig med ett skutt ner på nacken. Detta samtidigt som han rabblar någon kryptisk ramsa. Hojtar man "AJ! Det gör ont!" Så stirrar han bara nöjt tillbaka och upprepar "Ooont" samtidigt som han ser lyriskt lycklig ut. Han nästan dregglar av förtjusning. Sadist är vad han utvecklats till de senaste veckorna. Han njuter av att skada andra människor! Han blir djupt fascinerad av att se ett ansikte förvrängas av smärta. Fortsätter denna utveckling så kommer han med lätthet konkurera med Hannibal Lektor i framtiden. Inte nog med det. Han gör "räv-saxen" också. Rävsaxen innebär att när man intet ont anande håller skit-ungen i famnen så smäller han till med raka armar rakt över ansiktet från båda hållen. Hårt som fan! Precis som en rävsax i öronhöjd. Det tjongar till och ringer i öronen i en kvart efteråt.
Man förstår numera lite mer vad han säger, men oftast inte. Det är fortfarande mycket arabiska. Hulliganen däremot snackar fan bättre än min gamla svenskalärare på högstadiet. Han svamlar termer som: Byta inloggning, operativsystem, mm. En riktig datanörd har han blivit. Men Näsapan använder mest datorn som gymnastikredskap. Precis som allt annat i huset. Jag fattar inte hur de kan vara så himla olika.
Nu delar de i alla fall rum. Vi har vräkt Näsapan från vårt sovrum. Vi tog bort spjälsängen och skaffade honom en vanlig stor säng i samma rum som Hulliganen. Det känns bra och det går jättefint faktiskt. Ett litet steg för sadist-apan, ett stort steg för en rädd misshandlad förälder utan fritid. Det blir faktiskt bara bättre och bättre.
Eftersom kamerasladden fortfarande lyser med sin frånvaro så får jag illustrera i paint tills vidare.
Bilden föreställer Näsapans skoningslösa attack mot sin intet anande sängbäddande moder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar