Det började med att Trotsmaskinen somnade bredvid Hulliganen. Men Hulliganen somnade sist av alla eftersom han hatar att sova. Jag tror han har kommit in i en känslig mardrömsperiod. Han piper, gnäller och gnyr på nätterna. Det gjorde han även denna natt. Jag fick springa in till honom minst 5 ggr för att lugna honom.
I vanliga fall brukar Basisten (fd Skyggot) sova bredvid honom eftersom det är enklast för alla just nu. Men just denna natt låg Basisten och kved i huvudsmärtor. Förmodligen berodde det på att han drack rödvin och lekte rockstjärna i går kväll. För att ge honom den rätta realistiska känslan hjälpte jag honom på traven och kastade ett gäng stringtrosor på honom. Jag skippade att kasta bh,ar eftersom jag tvivlade på att mina gamla amningkassar skulle ge den där äkta groupiekänslan.
Slänger in en bild på basisten här...
Så, nu fortsätter vi.
Givetvis är fästingen en sådan person som kräver konstant hudkontakt på nätterna, annars vaknar han och viftar och gnäller ca 168 ggr. Så för att minimera alla abrupta uppvaknanden så slutar det alltid med att han får sova bredvid mig. Jag är nämligen en stor anhängare av tvärtemot metoder då det gäller barnuppfostran. Mitt motto i livet är KISS (keep it simple stupid)
Någon gång mitt i natten fick jag även hämta Trotsmaskinen eftersom hon hade lagt sig tvärsöver Hulliganens säng så att han höll på att ramla över kanten. Det var då jag upptäckte att Basisten låg i Hulliganens säng, så jag vände vid Trotsmaskinen sängkant och ledde bort en vinglig Trotsmaskin till Basistens lediga säng. Allt detta måste göras jävligt fort eftersom Fästingen lätt vaknar om han inte har min svettiga tutte i ögonhöjd.
I mittspringan måste jag ligga. Som ett skyddande staket mellan barnen så att de inte sparkar, knuffar eller i värsta fall lägger sig tvärsöver och krossar varandra. I detta fall är Fästingen mest sårbar eftersom han är så liten. Trotsmaskinen är livsfarlig på nätterna och jag undviker i största möjliga mån att dela säng med den ungen. Man bör åtminstone tecknat en bra försäkring först.
Jag känner mig precis som Fästingens livvakt dygnet runt. Det är märkligt vad sårbara dessa små varelser är. De skulle inte överleva ett dygn utan sina föräldrar. Marsvin däremot springer runt och käkar gräs två timmar efter födseln. Tänk om mina barn vore lite mer som marsvin ibland. Vad skönt det skulle vara.
Från vänster. Fästingen, Trotsmaskinen, Hulliganen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar