måndag 30 november 2009

Virro-Balrog och Lill-Turtle

I dag slängde jag in Tutt-Malen och Hulliganen i vår skitiga Opel för att shoppa tillsammans med min syster Virro-Balrog och hennes son Lill-Turtle på Ica Maxi. Jag fick för mig att jag ville ha julfint på balkongen. Nu blinkar det så det står härliga till. Jag bara MÅSTE bräcka tyskan som bor i huset snett bredvid. Påsken vann hon, men hon ska fan inte vinna julen också. Och hittils leder jag, för min ljusslinga blinkar i olika färger medan hennes bara avger ett vitt och tråkigt sken.

Hulliganen uppförde sig faktiskt exemplariskt i affären. Han välte bara 3 tre stora prydnadstomtar samt försökte bända sönder en cd-spelare på elektronik avdelningen.

Det är även viktigt att vakta Virro-Balrog väldigt noga i affärer för hon lämnar ibland varorna på bandet och bara drar. Hon betalar och allt, men när det är dags att packa så får hon plötsligt något drömskt i blicken och bara glider iväg. Då får jag stå och skrika som en galning efter henne. Ibland kan hon vara lite arg också... som en Balrog ungefär. Fast inte i affärer alltså. Men det är en annan historia.

Ibland glömmer hon plånboken och sånt hemma också. Det är ett under att Lill-Turtle inte slarvas bort bland flingor och diverse hudkrämer. Jag kan verkligen höra scenariet mig. "Ett kundmeddelande. Upphittad sköldpadda vid kassa 7. Kan du som äger en sköldpadda komma till kassa 7." Efter 37 minuter låter kassörskan plötsligt lite stressad. "Kan du som äger en sköldpadda omedelbart komma till kassa 7... nu kräks han. Igen. Hallååå"

Jag kanske bör klargöra att Lill-Turtles smeknamn beror på att i vissa vinklar påminner han om en liten havssköldpadda. En söt sådan givetvis. Jag älskar lilla turtle. Jag tror att Tutt-Malen och Lill-Turtle kommer bli mycket tajta kusiner i framtiden ty det bara skiljer 5 dagar mellan deras födelse. Samma BB t.o.m. Lill-Turtle har även en speciell talang. Han kan kräkas. Ganska mycket faktiskt.

Det var även en upplyftande känsla när vi återvänt från affären och jag upptäcker att både Tutt-Malen och Hulliganen sover därbak. Det är alltid lika spännande att bära upp två säckiga barn och några Ica Maxi kassar uppför 3 trappor. Gym kort... Varför det liksom. Jag gymmar varenda jävla dag.

Annars har dagen löpt på som vanligt. Allmän kaos vid middagstid i vanlig ordning. Jag misstänker att barnen har som uppdrag att psyka oss föräldrar. Speciellt när det vankas middag. Jag undrar när jag någonsin kommer få äta varm man igen. Framförallt NÄR kommer jag få äta utan att behövt torka bajsblöja mellan tuggorna? Jag vet inte.

onsdag 25 november 2009

Dagens Sattyg - Putta omkull en flaska ramlösa

Brottsplats = Vardagsrummet
Sattygets art = Tutt-Malen puttar omkull målsmans ramlösa så att allt vatten rinner ut över hela bordet, ner på parketten och bildar en stor pöl. Några papper blir även förstörda pga dådet.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Tutt-Malen som sonika puttade omkull flaskan.
Medbrottsling = Hulliganen som nöjt spatserar fram och tillbaka i vattenpölen samt olovligt rör bevismaterial. (Skruvkorken)
Bevis = Vittne samt fotobevis. Notera att Hulliganen håller i skruvkorken tillhörande flaskan.
Eventuella vittnen = Togs på bar gärning av Fettot (modern)
Straff = Inget pga gärningsmännens ringa ålder.
brottet preskriberat

Fotobevisning
Känsliga personer varnas.

tisdag 24 november 2009

Att äta med spädbarn

Äntligen har alla somnat förutom Skyggot som sitter i sitt bås och spelar något sorts monotont spel som gör att han får en konstig frånvarande blick. Totalt apatisk blir han.

Nu måste jag skriva detta inlägg fort som fan, för Tutt-Malen har blivit som en liten fotboja. En sådan där man har när man sitter på kåken. Med inbyggt larm på. Det går bara inte att lämna honom ensam. Eller en väska. En väska man inte kan lägga ifrån sig. En bomb detonerad väska.

När han äntligen somnat i famnen får man försiktigt smyga ner honom i spjälsängen så han inte vaknar. Sakta, saaakta... han rycker till, slår ut sina små armar i en märklig fall reflex, fnyser och grymtar men somnar om... han sover vidare... man smyger saaakta, saaakta därifrån.

YEAH! tänker man och skuttar som en lycklig gasell till köket. Här ska ätas! För äta, ska ni veta, är det absolut roligaste man vet som föräldrar ledig småbarnsförälder. Äta är det största intresset dagtid. (Det är därför det tar så lång tid att bli av med graviditetskilona). Men det måste ske fort som fan!

Det är därför ätandet blir en fixering, ty man vet aldrig när man kan äta nästa gång. Man måste alltid stressa, och det är sällan man hinner äta upp allt på tallriken innan kravmaskinen kräver att bli matad, få blöjan bytt eller bara bli planlöst omkringburet, vyssjat och underhållen. Framförallt vet man inte när man nästa gång kan äta utan att ha en mal som suger på tutten samtidigt. Det kan ske idag... eller om ca tre veckor. Man vet aldrig så noga. Därför är man så lycklig när barnet sover och det vankas mat och andra diverse godsaker.

Därför rusar jag som en gasell till köket, slänger fram mackor, fixar te, brer fort som fan, hetsar, skyndar. Det vattnas i munnen när jag skådar den himmelska brickan med alla godsaker. Pricken över i´t blir när det är favoritprogrammet på tv. Man slår sig lyckligt ner i soffan. Det är nästan så man behöver låna Hulliganens haklapp i all dreglande uppståndelse!

Jag greppar tag i min underbara macka, för den till min dregglande mun, tar en tugga. Mmmm.... ska ta en till. Min tjocka hormonstinna kropp skriker efter kalorier. Den skriker så det ekar i hypofysen. "Du ska vara fet, länge, länge, änge, nge, ge, e..." Ekar den. Jag är som besatt av amningsdemonen.

Då...

"Eeuuäh! Euuuääähhh, Euh, Euuuääähhh...." Tutt-Malen vaknar. FAN! klagar man irriterad. Torkar snålvattnet och slänger mackan hårt på brickan så skinkan trillar av, gör en piruett i luften och landar med ett "klatsch" på parketten.

Tutt-Malen vaknar endast för att han har upptäckt att han är ensam i sin egen säng. Han vaknar endast för att han inte har en tung, svettig sur-mjölk-stinkande tutte tryckt mot fontanellen dygnet runt, varje timme, minut och sekund. Tutt-Malen tror att man kan DÖ om han är utan en röd, öm bröstvårta på ögat, i ynka ca 10 minuter!


Man KAN amma och äta samtidigt, men jag gillar inte känslan av att äta och ha en igel på tutten samtidigt. Det känns ungefär som att vara på släktmiddag och sitta med tutten i en sån där mammografi-mangel samtidigt. Det känns fel liksom. Det känns jobbigt. Dessutom så suger det att äta med en hand. Maten trillar av gaffeln gång på gång. Det hela blir bara mer frustrerande.

Så vad gör man. Antingen tappar man helt matlusten. Därför skiter man i att äta, plockar upp fotbojan så fort som möjligt och hoppas på att äta en annan dag. Eller så fullkomligen trycker man i sig all föda så fort det bara går, för att sedan ta hand om den lilla bomb detonerade väskan (barnet) innan det smäller på allvar.

Jag brukar göra det sistnämnde, för min amningdemon är alldeles för mäktig. Kan inte stå emot. Jag bara måste äta, annars orkar jag inte ta hand om Tutt-Malen och Hulliganen.

Och det är ju det viktigaste... Att orka bära omkring på mina små favoritväskor.

fredag 20 november 2009

Ibland vill man bara vara ifred

Det är jobbigt att ha småbarn, och ännu jobbigare är det att ha småbarn när man är sjuk. Samtidigt. Jag vill helst ligga ifred i sängen och bara bry mig om mig själv, men jag måste ständigt gömma mig för mina barn, annars trakasserar de mig.

Så fort jag försiktigt öppnar sovrumsdörren så står det alltid något barn där. Oftast Hulliganen. Precis som ett fasansfullt väsen. Som en osalig ande. En riktig stalker! Nu har han även lärt sig öppna dörrar. Han når handtaget.

Man ligger i sin sköna säng, tror att man får vara ifred. Då, plötsligt! Det är som i en skräckfilm. Man hör tassande steg, handtaget som sakta rör sig nedåt, ett flåsande, stönande ljud tränger in genom nyckelhålet. Jag kan nästan höra det där ljudet i filmen psyko när dörren sakta öppnar sig. Duschscenen med kniven ni vet. "wi, wi, wi, wi."

En liten gestalt uppenbarar sig i rummet. Stirrar på mig en stund med den där lite tomma tillintetsägande småbarnsblicken. Nu kan vad som helst hända tänker man.
Och då!
-PANN! Utbrister han högt, varpå han rusar fram till sängkanten, klättrar upp som en ninja och börjar sabotera min tillvaro. Välter mitt vattenglas, försöker pilla ut alla alvedon ur asken, hoppar på mitt huvud, river frenetiskt sönder en toarulle till mikro-organismer. Petar mig i ögonen, hoppar i sängen, snavar och skallar mig hårt.

När man har feber vill man vara ifred. Speciellt vill man gå på toa ifred. Det är en pärs att bara ta sig till toaletten i sitt svaga, omtöcknade tillstånd. För att inte tala om hur det känns att sätta sig på den där svinkalla ringen. Då vill man verkligen vara ifred. Momentet kräver en privat, koncentrerad tillvaro. Men får man det när man har småbarn? Nej.

Bryr sig småbarn om att man är sjuk, svag och ynklig som en döende fasan? Svar nej, för barn skiter fullständigt i om deras föräldrar mår dåligt. Barn saknar empati. Det ligger inte i deras natur att känna empati. Barn är ego. Empati kommer först någon gång i 20 års åldern skulle jag tro. För många tonåringar saknar också empati har jag hört. .

Nu tänker säkert du som läser, "men släng ut ungfan och lås dörren då!"
Visst man kan låsa dörren, men då står han utanför och låter som som en fet galen dörrvakt på steroider. Skriker, bankar och vrålar. Allt för att få vistas i samma rum som sitt bajsande offer. Och det går inte att uträtta nummer två under sådana omständigheter, därför viker man sig till slut och släpper in den galna dörrvakten.... som vill sitta i knät.

-Komma mamma, komma mamma, gnäller han tjatigt samtidigt som han klättrar upp i knät. Det nyps i skinnet då de klättrar för att komma upp på de bara låren.

I början gör man motstånd. Protesterar högt.
-Nej! Du får vänta! Mamma bajsar! Försöker frustrerat mota ut honom igen. MAMMA BAJSAR!!! NEJ! DET GÅR INTE NU! MAMMA BAJSAR!!!
Dörrvakten skriker då högt. Väldigt högt. Vrålar. Det sjunger och vibrerar så den där lilla hammaren i örat håller på att banka sönder hela hjärnan..

Det hela slutar med att man ger upp, för man orkar inte höra allt skrik och tjat, och än mindre uträtta sina behov till vrålandet. Det går bara inte. Man är för svag.

Dessutom är man rädd för vad grannarna ska tänka när man förtvivlat skriker "MAMMA BAJSAR" 43 gånger.

Febrig och med kraftig tinnitus och röda nypmärken på låren sitter man därför där till slut och försöker klämma ut nummer två med en nöjd dörrvakt i knät. Utmattad och andfådd sitter han där och stirrar in i mina ögon med allvarlig blick. Utmattad men nöjd över segern.

Man förväntas då göra nummer två. Det enda man kan göra då, är att ta en tidning och hålla framför barnets ansikte så man åtminstone slipper känna sig iakttagen. Det är även vid dessa tillfällen man upptäcker att dasspappret är slut.

Även Trotsmaskinen vill gärna göra mig sällskap på toaletten. Jag minns särskilt en gång då jag vädjade henne att lämna badrummet. Speciellt för hennes skull då det faktiskt inte luktade tårta direkt. Men hon bara ryckte på axlarna och svarade.
-Det gör inget.

Betyder detta kärlek eller bara dumhet? Jag vet inte jag.

onsdag 18 november 2009

Jag vill inte höra sanningen

Äntligen. Hulliganen och Tutt-Malen sover, men lugnet blir tyvärr kortvarigt för snart kommer Trotsmaskinen hem från skolan... Och hon har en vän med sig idag.

Missförstå mig rätt. Jag gillar barn, även andras barn, och även detta barn. Problemet är att just detta lilla barn säger precis vad det tycker. Och värst av allt. Det hon säger är sant.

Men jag vill inte höra sanningen.

Jag vill inte höra att det ser ut som jag bär pyjamas på dagtid, och att det har minsann aldrig hennes mamma. Jag vill inte höra att det ser ut som att jag väntar ytterligare ett barn. Jag vill inte höra att det syns att jag inte städat på länge och inte heller att jag är en lustig mamma.

Jag blir lite arg på mig själv när jag känner att jag borde städa innan denna lilla besserwisser anländer.

Men jag fick en idé.

Hädanefter ska jag ta emot dessa små tandlösa åttaåringar i min nyskrubbade, kliniskt rena lägenhet. jag ska vara uppklädd i min finaste klänning, klackskor, fixat hår, proffssminkad och fixad. Jag ska stå där och servera nybakta bullar i hallen. Hulliganen ska ha fläckfria märkeskläder och bete sig exemplariskt. Lyda minsta vink. Tutt-Maskinen ska helst bara sova i sin spjälsäng och inte spy och bajsa en enda gång. Sedan kommer min underbara man Skyggot brett leende med blänkande tänder, och vi ska bara pussas, vara ständigt romantiska och aldrig någonsin bråka. Allt ska vara perfekt!

Det kommer att vara precis som det förmodligen alltid är, hemma hos detta lilla barn...


Jag, före och efter förvandlingen.

Före


Efter

måndag 16 november 2009

Barn är hårda, föräldrar är mjuka.

Barn kan göra mycket ont ibland. De kan verkligen orsaka mycket smärta. Detta är min top 10 lista på olika smärtsamma saker man kan drabbas av som förälder.

Vi börjar från lindrigaste till det värsta.

10. Vass tånagel i naveln.
Drabbar ofta fäder med djup navel och som har barn i ca ettårsåldern. Pappan bär runt på barnet med bar överkropp då barnet envisas med att använda naveln som stigbygel. Ofta är då även tånageln lång och vass. Detta kan vara vädligt obehagligt och kan undvikas genom att 1. Bära tröja. 2. Hålla barnets tånagel kortklippt. 3. Försök att inte ha så djup navel, dvs banta.


9. Suger och drägglar i ögat.
Kan hända då man vill pussa sitt spädbarn. Plötsligt får barnet i fråga något vilt i blicken och attackerar plötsligt ditt ansikte med sin dräggliga mun. Det kan kännas mycket obehagligt om du får dreggel i ögat. Det tar ca 13 minuter att få bort dimsynen orsakad av all tjockflytande vällingblandad saliv. Förebyggande åtgärd: Använd gärna cyklop då du ska pussa ditt barn.


8. Dra i håret.
Oftast spädbarn gör detta. Sker oftast då du håller barnet nära ditt huvud. Barnet griper plötsligt tag i håret där du är som mest hår öm. Likt en pitbull terrier håller barnet krampaktigt fast. Händerna låser sig. De kladdiga, små svettiga barnhänderna gör det omöjligt att sära håret från deras fingrar. När du slutligen kommit loss med hjälp av hela din familj, ja ibland hela släkten, så ser du ut som en nypippad kristina Lugn i håret. Använd gärna rikligt med balsam efter detta övergrepp. För att förebygga kan du med fördel bära tofs då du sköter ditt spädbarn.

7. Rivsår.
Sker ofta vid samvaro med spädbarn runt ca 3 månader. Du gullar med barnet och swiissh, barnet viftar till med sina okontrollerade armar och river dig i ansiktet. Se till att barnets naglar är kortklippta och håll dig lite på avstånd om du har ett väldigt rivigt barn.

6. Barnbett.
Jag har själv inte varit med om det, men det händer. Vissa barn bits och det gör jävligt ont.
Har du ett bitbarn så kontakta en specialist.

5. Slå i tån i stor leksak.
Oftast bobby cars eller liknande. Sker ofta nattetid när du ser illa. Lilltån är ofta mest utsatt. Det tar ca 5 dagar innan svullnaden lagt sig. Sök läkare om tån pekar åt ett konstigt håll, eftersom det då kan röra sig om en fraktur.

4. Barnfinger i ögat.
En riktig rysare. Sker oftast då barnet sitter i ditt knä och viftar med armarna. Vips så har du plötsligt ett smutsigt barnfinger instucket i hornhinnan. Svider som fan och är mycket, mycket obehagligt. Skölj genast eftersom barnbakterier kan liknas vid komodovaranernas saliv. Det brukar ta ca 2 dagar innan du kan öppna ögonlocket igen.

3. Trampa på vassa hårda leksaker.
Oftast klossar eller lego. Det vassa sticker upp. Sker oftast nattetid. Du ska tex göra välling. Skyndar yrvaket mot köket. Då. "Tramp" Det vassa borrar sig in mitt i hålfoten. Smärtan är obeskrivbar. Förmodligen ramlar du ihop i en liten hög och kvider i ca 30 minuter.

2. Spark i ansiktet.
Händer ofta vid läggning. Barnet viftar runt med sina tentakler och vägrar sova. Plötsligt. PANG. En stenhård häl eller knä mitt i nyllet. Ofta mitt på näsan. Man kan ibland höra näsbrosket knaka. Kan även blöda. Stoppa blödningen genom att peta in bomull i näsborrarna och hålla huvudet bakåt. Du får helt enkelt vänja dig vid att se ut som elefantmannen ett par dar.

1. På första plats. Vinnaren (trumvirvel) är... Den fruktade Tungsaxen!
Du står framåtlutad över barnet och kämpar med påklädning eller dyligt. Barnet slänger sig plötsligt upp med sin stenhårda skalle mitt under din haka. Resultatet blir den fruktade tungsaxen eftersom du alltid just vid detta tillfälle råkar ha tungan mellan tänderna. Tungsaxen blöder som satan och en aggressiv känsla sprider sig genom din kropp. Undvik tungsaxen genom att bita ihop käkarna när du klär ditt barn.

Hulliganen försöker säga mig något



Jag försöker göra en psykisk analys på detta fenomen, men det är knepigt.

Jag vet inte riktigt varför Hulliganen har för vana att vingla runt i lägenheten med denna gröna nätkasse på överkroppen.

Kanske det betyder att Hulliganen suttit i fängelse i sitt tidigare liv och längtar tillbaka?
Kanske han tänker bli fiskare när han blir stor? Tränar på lägga nät...?
Lider han av torgskräck?

Eller är det ett kryptiskt meddelande som jag inte förstår kanske... Tex att han packar sig själv för att han vill bli bort adopterad. Eller vill han på detta vis aktivt protestera mot människohandeln i världen.

Jag har frågat vad han försöker säga, men han svarar inte.

Jag får fundera vidare.

Dagens sattyg - Hälla ut kanel i kökssoffa

Brottsplats = Köket
Sattygets art = Den anhållna sitter på kökssoffan och häller ut en halv burk kanel.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen.
Medbrottsling = Nej, gärningsmannen var ensam
Bevis = Vittne samt fotobevis
Eventuella vittnen = Togs på bar gärning av Fettot (modern)
Straff = Aj, aj (utskällning)


söndag 15 november 2009

Nu var denna helg slut

Så var denna helg över. Den bara flög förbi. Tiden går ju fort när man har mycket att göra. Men det har jag ju jämnt iofs. Nu är även Malen sjuk. Förkyld. Det är ingen ände på eländet.
Ska det vara så här nu tills barnen flyttar hemifrån?

Skyggot ser också lite mör ut idag stackarn, han har varit ständig måltavla för diverse kroppsvätskor idag. Det gick så långt att han började bli paranoid, trodde barnen hatade honom. Först bajsade Hulliganen ner honom, senare fick han kräk på sig och slutligen pissade Malen på honom. Jag har sett honom i många olika tröjor idag. Rena rama modeshowen.

Jag fasar lite över morgondagen då Skyggot jobbar igen och jag blir ensam med cirkusen. Det känns som att precis vad som helst kan hända i morgon.

Åttaåringar och deras känsla för tajming

Hulliganen bajsar vidare i dag också. Han passade även på att kräkas i köket samtidigt som Skyggot stekte pannkakor. Det kändes plötsligt väldigt trångt i vårt ryss-kök. Vem torkar spyan? Vem håller det nerspydda barnet...? Och vem vänder pannkakan som ryker och luktar bränt.

När sedan malen vaknar och skriker i bakgrunden så vet man inte riktigt. När man kryssar mellan en utspridd spya med fårskinnstofflor och försöker ta hand om eländet. Det är vid sådana tillfällen man bara vill ge upp, känner att det funkar ju fan inte. HUR gör föräldrar som har 8 ungar?? Det är tamefan ett mysterium.

Det fantastiska är att vid just dessa pressade situationen så kan man ge sig tusan på att Trotsmaskinen dyker upp och vill diskutera olika saker. Ofta saker som kan vänta. Onödiga saker. Bagateller. Det spelar ingen roll hur alla skriker och väsnas. Hon märker det inte. Man ser bara hennes lilla mun röra sig i ett berg av oväsen. Man kan omöjligt höra vad hon säger... och ändå fortsätter hon glatt babbla vidare. Varför, Varför, Varför gör 8 åringar så?

lördag 14 november 2009

En riktig skitnatt

Jag är trött. I natt var ingen bra natt. Hulliganen har diarré. Nu vet jag att Hulliganen inte tuggar sina russin innan han sväljer. Sådan far sådan son. Man skulle lika gärna kunna servera dem mat i stora hundskålar ty de bara glufsar och sväljer födan i ett nafs. Nästa gång jag lagar mat ska jag ställa ner två skålar på golvet. Vi övriga civiliserade i familjen ska sitta vid bordet och äta med finporslin.

Hulliganen var bajsig och gnällig i natt och Malen var allmänt tuttfixerad och krävande. Jag låg som en roterande elvisp med extrem sömnbrist mellan dem och servade tutte varvat med ny blöja.

Mitt i misären skar jag även fingret i dörrhålet. Jag begriper inte hur, men det blödde och sved som fan. Trampade på en vass jävla trekantig kloss på väg till medicinskåpet. Rotade uppgivet efter plåster bland diverse konstiga lastgamla mediciner, varför spar man en 6 år gammal hemorojdsalva?? Särskilt då man inte ens lider av hemorojder. önskade jag hittade lite valium eller nåt, men det fanns inte. Fann till slut en ask plåster med Disney motiv. Ett rött med Dumbo på fick det bli. Skitdåliga, de bara glider av hela tiden.

Gryningen närmade sig, kravmaskinerna hade krävt klart och jag kunde äntligen sova... en stund. Jag sov som allra bäst när Hulliganen avfyrade ytterligare en smattrande russinpurré i ansiktshöjd. Plötsligt uppenbarade sig Trotsmaskinen i dörröppningen med en skabbig räv i famnen samtidigt som hon sjöng falskt "Nu i ro slumra in" Vem fan sjunger du för, tänkte jag irriterat. Vad då "i ro!?" Hur kan man slumra in i ro när man redan vakat hela natten och ligger i en dimridå av bajslukt.

Trotsmaskinen babblade hål i huvudet på mig tills jag inte stod ut med att ligga kvar längre. Påstod tex att en vuxentarm når två varv runt jorden. Vad är det för kass skola hon går i. Tur att man inte har henne som läkare. Det där är en genomtänkt krigsstrategi från hennes sida. Allt för att jag aldrig, aldrig någonsin ska få sova ut en morgon.

Hur som helst så var det kört. Hulliganen ville upp, Tutt-malen ville också upp, gärna hängandes i tutten samtidigt som jag förväntas serva resterande kravmaskiner frukost.

Idag vill jag bara flytta till en etta i Skarpnäck.

fredag 13 november 2009

Dagens sattyg - Toalettsoppa

Brottsplats = Badrummet
Sattygets art = Den skyldige slängde ner en strumpa i toaletten, rörde runt strumpan med toalettborsten samt tog sig en slurk av "soppan"
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen.
Medbrottsling = Nej, gärningsmannen var ensam
Bevis = Vittne
Eventuella vittnen = Togs på bar gärning av Fettot (modern)
Straff = Kanske i form av akut diarré senare ikväll.

Skulle egentligen vilja vara ensam

Äntligen sitter jag här med en fet 200 grammare marabou. Jag klarade hela 6 dagar utan choklad. Fantastiskt!

Egentligen vill jag vara ensam. Det är ett fasligt liv här. Trotsmaskinen springer runt och tjatar om en massa ointressanta saker, jag vill bara skrika, KAN DU VARA TYST NÅGON GÅNG! Men det gör jag inte för jag är bara en dålig mor inombords. Inte utvärtes.

Hulliganen väsnas, springer runt och hojtar "PANN" som vanligt och hasar runt på en sån där liten blå bob car som gör fina repor i parketten.

Tuttbitaren ligger och slumrar max 5 minuter åt gången. Så fort han upptäcker att han inte har en tutte inom räckhåll så vaknar han med ett ryck och beter sig som om han vore döende. Det är tydligen väldigt traumatiskt att vakna utan en bröstvårta intryckt mot ögat.
Jag har börjat förstå varför vissa män är så tuttfixerade.

Skyggot sitter vid datorn som vanligt. Visserligen glad och nöjd. Lite vin, snus (ibland whiskey) och lite musik i sitt lilla databås så är han nöjd. Han är lite som ett husdjur. Ett lättskött husdjur som man inte behöver sköta om så mycket, man vet bara att det finns där och har det bra, och man kan klappa den när man känner för det.

Han påminner lite om ett gammalt marsvin jag hade en gång i tiden. Han klagade bara om man klappade honom över ögonen. Precis som Skyggot.

torsdag 12 november 2009

svinpest och snigelsång kan ge samma symptom

Vi är friska nu. Skyggot, Trotsmaskinen och Hulliganen drabbades av något som vi misstänker kan ha varit svininfluensan. Vi väntar på provsvar. Spännande.

Jag själv och Tutt-malen klarade oss. Jag trodde jag var smittad häromdan, med det visade sig att halsontet berodde på att jag tränat för hårt på att sjunga "lilla snigel" med stängd mun.

Jag och Trotsmaskinen brukar göra det ibland när vi har tråkigt. Halsontet gick över på några timmar. Tur det, för vi har fler sånger vi måste öva på... Det är ju jul snart.

Jag kallas fettot

Jag har fått frågan vad jag kallar mig själv i denna tragiska blogg. Just nu för tillfället är det fettot. Men Skyggot och jag har en tävling på gång. Den som når respektive målvikt till midsommar ska få något.

Vad Skyggot vill ha om han vinner säger jag inte för jag vill att denna blogg ska fortsätta vara barntillåten. kan bara säga att han inte kommer få sin begäran uppfylld.

Själv har jag inte kommit underfund vad jag vill ha om jag vinner...

Man kan resa med google earth

Bajsmaskinen bajsar inte så ofta länge, men hänger desto mer i mina tuttar. Därför har jag döpt om honom till malen eller igeln... eller tuttmalen. Eller något sånt. Så ni vet. Det går nästan inte att lägga ner honom alls just nu, det är hopplöst. Jag äter, sover och nästan skiter med en mal på tutten. Det börjar tära på frihetskänslan.

Jag kände det tydligt tidigare i dag när jag lät muspilen fara runt över jordklotet i dataprogrammet "google earth" Jag har blivit förtrollad av detta fenomenala program. Det känns nästan som man reser på riktigt.

Tutt-malen kunde hänga där bäst han ville. Själv var jag inte närvarande för fem öre. Jag reste runt i Sverige. Först Stockholms skärgård och sedan västkusten. Tog en tripp till Smögen. Sedan bar det av till USA och alla dess stater. Jag kunde lugnt och tryggt spatsera på Afghanistans gator och diverse länder i mellanöstern. Sedan tog jag Ryssland när jag ändå var i farten och eftersom mitt kök är en aning Ryssinfluerat.

Tur att man har långa tuttar, som Trotsmaskinen brukar säga.

Kan någon vuxen prata med mig!!! Lite mental, social stimulans tack! När man ser det som ett äventyr att åka till ica maxi och lukta på shampon... ja, då kanske det är dags att träffa lite folk.

Han är en liten jävel

Trotsmaskinen om Hulliganen.

-Man kan tro att han är gullig, oskyldig och snäll.... Men egentligen är han en liten jävel.

Dagens sattyg - Många pärlor på golvet

Brottsplats = Vardagsrummet
Sattygets art = Den skyldige sprider en hel hink pärlor över hela vardagsrummet.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen.
Medbrottsling = Trotsmaskinen som föll för grupptrycket att medverka vid denna dåd samt Bajsmaskinen som förnöjt tittade på utan att anmäla detta brott.
Eventuella vittnen = Bajsmaskinen
Bevis = Fotobevis
Straff = Vet någon var man kan köpa elhalsband?


fredag 6 november 2009

Dagens sattyg - Julmust med hjärtan

Brottsplats = Vardagsrummet
Sattygets art = Den skyldige fyller ett glas julmust med hjärtan (snacks)
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen
Eventuella vittnen = Målsman, modern.
Bevis = Fotobevis
Straff = Den skyldige fick ej fler hjärtan.


söndag 1 november 2009

Har vi fått fläskpesten eller bara en släng av Ebola?

Det blir inte så mycket skrivande eftersom hela familjen drabbats av någon sorts sjukdom. Läste på Aftonbladet att man kunde höra av sig om man drabbats av den berömda svininfluensan.

Nu undrar jag, hur vet man att man drabbats av just svininfluensan? Hur vet Aftonbladet att 800 000 svenskar har fått denna fasansfulla influensa? Med tanke på att vi var på vårdcentralen med Trotsmaskinen och läkaren mest ryckte på axlarna och sa att det kan vara vad som helst. Inga prover tagna. Ingen uppföljning. Hur kan de då räkna ihop siffror på hela svenska folket, undrar jag. Jag är inte orolig, men undrar bara. Jag antar att Aftonbladet vill ha lite gottiga rubriker att smaska i.

Hur som helst så drabbas vi en efter en. Först Trotsmaskinen vars hemska insjuknande började med falsk krupp mitt i natten, som hon inte haft sedan hon var fem. När barn får falsk krupp så låter de som en kombination av skällande hund och Dart Vader. Det är riktigt läskigt och man blir fruktansvärt orolig som förälder. Då ska man ut i kylan, med barnet alltså. Det hjälper.

Sedan var det Skyggots tur. Och alla ni kvinnor vet ju hur män beter sig vid en förkylning. Ebola, hade Skyggot, ebola. Inget annat.

Och nu i natt insjuknade Hulliganen, även han fick krupp.

Detta innebär att Skyggot som själv har Ebola har fått tillbringa två nätter på balkongen, varvat med två små skällande barn. Även jag ryckte in ett tag. Det känns ganska märkligt att stå nästan naken och barfota på en balkong i november månad med ett hostande 15 kilosbarn i famnen. Länge, mitt i natten.

Men man bryr sig inte just då... Inte när ens barn mår dåligt. Man får superkrafter. Man skiter fullständigt i sig själv.

Nu är det bara jag och Bajsmaskinen kvar... Kommer vi klara oss? Jag vet inte. Jag struntar i om jag blir sjuk, bara Bajsmaskinen klarar sig. Han är så liten. Det är total puss och gos förbud här nu ett tag.

Det är lite samma känsla som i skräckfilmen The thing. Man går liksom omkring och väntar på symtom, vakar varandra, är på helspänn. Rycker till om någon hostar till. Man blir nästan paranoid... Tänker, "Han nös, men försökte dölja det! Han är smittad! Nu måste vi döda honom så vi andra klarar oss!"