torsdag 15 oktober 2009

Jag har förlikat mig med springan i dubbelsängen

En lustig sak slog mig i morse då jag vaknade mitt i springan pga alla barn omkring mig. Det var nästan behagligt. Det hade varit en otänkbar tanke innan jag fick barn. Jag var faktiskt ruskigt bekväm tidigare.
När man haft barn några år så upphör diverse bekvämlighetsbehov.

Sängspringan är ju helt ok. Man är mest glad att fått sova tre timmar i sträck. Toppen! Man längtar faktiskt efter att lägga sig i springan på kvällarna! Man lär sig dessutom att sova längst ut på sängkanten utan att ramla ner. Man får helt gratis balansträning. Kanon!

Bära barn gör man en hel del. Man får jävligt ont i ryggen, axlar mm, men finner sig på något vis i det. När jag ser gamla tanter som går extremt framåtböjt så tänker jag, att de måste haft barn. För precis som de ser ut, känner man sig. Ofta bär man på en speciell arm vilket resulterar i en högerbiceps som får Arnold Schwarzenegger att bli avundsjuk. Medan den vänstra är förtvinad pga bristande träning.

Man blir konstant skallad! Jag vet inte hur många smällar jag fått av trotsmaskinen. Speciellt under åldrarna 6 mån-5 år känner man sig som en levande sandsäck för proffsboxning. Deras stora stenhårda, flintiga skallar utan självkontroll far hit och dit som bowlingklot. Jag bävar lite för bajsmaskinens kommande skallperiod. Av honom blir jag endast riven än så länge.

Man blir även misshandlad av övriga tentakler. Armar, ben mm. Det finns alltid någon liten vass lem som fyller sin funktion som grov misshandlare.

En klassiker är när man står böjd över barnet och hjälper med något varpå barnet tjångar upp huvudet under din haka. Oftast har du dessutom din tunga mellan tänderna då detta sker. Resultatet: Den fruktade tungsaxen. Tungsaxen är ytterst smärtsam, blodig och jävligt irriterande. Jag råkade ut för tungsaxen senast igår. Kanske därför jag kände för att håna hennes bristande musiköra. Man blir hämndlysten efter en tungsaxning. Det är TUR att man har spärrar.

Äta i lugn och ro är också något man finner sig i att INTE göra. När man väl får tid att äta så skyfflar man i sig som en galen Tyrannosaurus rex ty man vet aldrig när man får äta nästa gång. Ofta kommer man på sig själv när man är borta på middag. De andra stirrar så konstigt.

Man lär sig springa omkring på nätterna för att byta lakan pga kräk, läckande blöjor mm. Du lär dig även att en spya på axeln är en världslig sak...

Det finns så mycket men jag sätter stop där för man hinner inte sitta vid datorn heller...

Hur som helst! Om man inte är beredd på detta så tycker jag inte att man ska skaffa barn.

Inga kommentarer:

Kanin = Blottare???

Jag har tydligen närt en liten blottare vid min barm. Det brukar komma små jobbiga småungar och plinga på dörren eftersom Trotsmaskinen har ...