fredag 11 december 2009

Dagens sattyg - klottra med tuschpennor

Brottsplats =Trotsmaskinens rum
Sattygets art = Nerklottrad skolbänk
Händelseförlopp = Modern ertappar Hulliganen med flera tuschpennor i olika kulörter klottrandes på en vit skolbänk tillhörande Trotsmaskinen.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen
Medbrottsling = Gärningsmannen var ensam vid dådet
Bevis = Vittne samt fotobevis.
Eventuella vittnen = Togs på bar gärning av avelskossan(modern)
Straff = Utskällning



Kameran fångade tack och lov det grova brottet.


Gärningsmannen fortsätter att vandalisera
möbeln genom att hoppa, bända...
...och hänga på den.

Gärningsmannen upptäcker plötsligt kameran
och försöker sabotera bildbevis




onsdag 9 december 2009

Om jag var som ett barn

Det har varit svårt att skriva de senaste dagarna. Jag vill gärna, men så fort det blir en minut ledig, så händer det något. Hulliganen är jättegnällig och vill ständigt underhållas och Tutt-Malen lever sitt spädgrisliv med allt vad det innebär. Suga tutte, bajsa, dreggla, spy mm, mm. Svårt att fatta att man varit likadan själv en gång i tiden.

Jag och min syster Virro-Balrog snackade om det häromdan när vi satt och käkade mina otroligt fula lussebullar. Vad dumt det skulle bli om vuxna betedde sig som barn. Springa runt och snubbla, skrika för ingenting och härja och ha sig.

Om jag vore 1,5 år skulle jag inte ha mp3-spelare tex. Nä, jag skulle ha en sån där klumpig speldosa i tyg med dragsnöre och plingmusik. Nu i ro slumra in skulle det vara, för det går ju bara att ha en låt. Jag skulle sitta där på bussen och lyssna hela vägen till jobbet. Många gånger skulle det bli. Förmodligen runt 142 gånger om det är till Gullmarsplan jag ska.

Men ibland vill man ju läsa på bussen, och då skulle jag fiska fram min lilla bildbok i tyg. Jag skulle intresserat skåda den glada hunden på sista sidan (sid 4) läänge. Jag skulle peka och berätta för mina medresenärer om den glada hunden. Hela vägen till Gullmarsplan. Men de skulle även få veta att det finns en anka på sid 2 också... Och att den säger "kvack, kvack"

Jag skulle leka på bussen, springa fram och tillbaka ända tills jag tappar balansen i en kurva. Då skulle jag gråta häftigt och högt samtidigt som jag har en två meter lång dräggelsträng som aldrig tycks gå av.

Väl på jobbet skulle jag rita på väggarna med tusch och jag skulle bli rasande om jag inte får den största bullen på fikarasten. Då skulle jag skrika och sparka på kopiatorn ända tills den dumma tanten ger mig bullfan.

Trotsmaskinen får prova på föräldrarskapet

Detta scenariot utspelade sig idag på en av våra två toaletter.

Trotsmaskinen sitter på toa och Huliganen står utanför och bankar.

Hulliganen - leeeli ghfuisj okjofjoasdjfh koommma

Trotsmaskinen - Nej, du får inte komma in, jag bajsar.

Det blir en dragkamp om dörren. Öppnas , stängs, öppnas, stängs.

Hulliganen skriker besviket - dhfi jfodioefjvoei jfjaoajj koommmmmaaaa!!!


-Han vill nog komma in, han vill bara säga något, säger jag eftersom jag tänker att Trotsmaskinen kan få känna på föräldrarskapet en kort sekund. Tanken roar mig en smula.

Trotsmaskinen ger sig - Jaja, men säg vad det är då!

Hulliganen lugnar sig genast och frågar nöjt - hushda jsdiujhfjs kjojiojvk!?

Trotsmaskinen lyssnar och svarar - Jaja, men stäng dörren nu.

Jag frågar försiktigt om Trotsmaskinen tänker skaffa barn när hon blir stor.
-NÄÄÄE,! Kan ni gå nu!

lördag 5 december 2009

Chokladkalendern som gud glömde

Vaknade med ett ryck av att jag hörde Trotsmaskinen högljutt klaga framför filtkalendern i hallen. "NEJ, mamma har tagit femman!!!"

"Satan" mumlade jag tyst i kudden när jag förstod att jag missat att ersätta filtkalendern med ny choklad. När jag sedan hörde Skyggots bestämda steg närma sig fick jag bråttom upp. Måste ordna upp det här ty jag är en usel mamma. Jag är mindre värd än navelludd.

Jag räddade situationen genom att ta från tygficka nr sju. Men hon var inte riktigt nöjd, för sjuan var kexchoklad och inte lika gott som plopp.

Hon avslöjade även att de röda folieklädda tomtarna var borta från nr 24. Hon pekade bestämt på den gapande tygfickan och gnällde upprört i falsett. Det var ju självaste julafton! Hur kunde jag! Hittills har hon varit ganska förlåtande, men detta var droppen.

För första gången fick jag en riktig befogad utskällning av min delvis tandlösa åttaåring. Skyggots allvarliga blick gjorde inte saken bättre. Jag kände mig plötslig själv som en tandlös femåring som just begått dagens sattyg.

Jag måste gottgöra. Omedelbums idag! Jag kom på att vi kunde baka lussebullar! Ville hon det? Undrade jag hurtigt. Jo, det ville hon, och lugnade ner sig en smula.

Jag fortsatte min smörturné genom att lova Trotsmaskinen ränta på chokladtomtarna. För varje tomte som försvinner får hon två tillbaka. Då gnistrade affärskvinnan till i hennes blå små ögon. Hon såg faktiskt ganska nöjd ut.

Ser ni ett fetto med kundvagnen full med röda chokladtomtar på Ica Maxi idag, så är det jag.

fredag 4 december 2009

Rumpelukt och skitsnack

Jag har precis tröstätit upp nr 24 i barnens chokladkalender som bestod av 2 folieklädda, röda små tomtar. Det fixar sig, för det är långt till julafton.

Jag känner mig helt knäckt på barnen idag, så jag hyser inga skuldkänslor i vilket fall som helst.Trotsmaskinen är hemma från skolan idag och de minsta 2 har kinkat och skrikit hela dan känns det som.

Och BAJSAT! De har bajsat kopiösa mängder idag. Har man bara ett litet blöjbarn så blir det inte så många blöjbyten att tala om direkt... men när två sätter igång är det inte nådigt. Jag blir lika förvånad varje dag över skillnaden mellan ett blöjbarn och två. De har varvat varandra hela dan. När jag precis är klar med Hulliganen som inte är en lek att byta på, så är det Tutt-Malens tur.

Hulliganen är hemsk att byta på ty han snurrar runt som en nilkrokodil med klaustrofobiska panikattacker på skötbordet så man får skit ända upp till armbågarna. Jag hatar det. Tung har han blivit också. Det börjar kännas som att byta blöja på en gammal stor fet gubbe. En senil gubbe med afasi samt den där sjukdomen som gör att man är hårlös. Utom på huvudet....

Därför brukar jag numera duscha hulliganen istället. Jag bryter snart ryggen av mig annars. Man ska inte lyfta upp stora gubbar på skötbord. Det blir bara jobbigt.

Jag hatar att få bajs på mig. Ibland är det svårt att få bort lukten. Rumpelukt kallar jag det. Det är ett fenomen som kan inträffa om bär otvättad, naken unge på armen. Det blir som en osynlig stämpel på underarmen som luktar rumpa. Är rumpan riktigt ofräsch kan det t.o.m bli en brun blomma. Som en ful tatuering. Som en gnuggis med bajslukt. Det är inte kul.

Då får man tvätta och gnugga som en galning. Ofta räcker inte handtvålen, den är för mild. Det enda som händer då är att det bildas en riktigt otäck blandning av bajslukt och tvållukt. Det är nästan värre än bara bajslukt. Men bara nästan. Man skrubbar och gnuggar förtvivlat med allt man kommer åt, duschkrämer, shampon med olika dofter, diskmedel, ajax, toalett-doft-sprayen mm. Jag avråder dock medel med rosdoft. Ros och bajs är en fruktansvärd blandning. Jag höll på spy.

Då är Tutt-Malen lättare att byta på, förutom att han brukar pissa på mig, och så sparkar han mig hårt på tuttarna med sina små knubbiga hjulben. Han är totalt respektlös.

När man ammar luktar inte bajset så mycket och det är positivt. Men det är väldigt smetigt och kletigt och rinner ofta genom body, bralla och allt. Då undrar man hur denna lilla, lilla kropp kan producera så mycket skit! Det är helt fantastiskt. Vid dessa situationer är det lika bra att ställa sig själv med ungen i duschen på en gång, för det är omöjligt att ta reda på skiten utan att se ut som bajsmannen själv.

Nu vaknar snart bajsmaskinerna så jag tänkte ta och äta något innan det är för sent. Jag blev inte mätt på två chokladtomtar.

tisdag 1 december 2009

Vem ansvarar för pinnen?

Var och handlade idag. När jag stod där i kassan började jag fundera på olika "handlingsregler" Tex VEM bär ansvaret för att lägga upp den där "nästa kund-pinnen"?

Om jag lägger upp den framför mina varor så brukar personen framför säga tack. Om jag lägger upp pinnen bakom mina fint uppradade varor så brukar personen bakom också säga tack. Är inte det märkligt. Alla säger tack, ingen verkar veta "nästakundpinneregeln." VEM ska lägga pinnen på bandet!? Jag har inte en susning. Vet du?

Sedan har vi den där sträckkoden. Det brukar stå en liten hotfull lapp vid kassan. "Vänd sträckkoden mot dig, bla, bla, bla." Vad händer annars? Ibland får jag lust att lägga upp alla varor huller om buller och gömma sträckkoden för kassörskan riktigt ordentligt.

Vad skulle hända liksom...? Det värsta som skulle hända är väl att man får en utskällning. Eller är straffet att äta en hel påse Felix pulvermos utan att få dricka, medan de andra i kön tittar på...?

Nej, jag kan inte göra så. Jag är så patetiskt mesig när det gäller civil olydnad. Kanske därför jag får alla dessa tvångstankar ibland. Tänk om... tänk OM.

Som när man sitter på ett viktigt möte, tänk om man skulle resa sig upp för att plötsligt informera alla kollegor inklusive chefen om gårdagens rejäla jävla diarre! SAMTIDIGT som man drar ner brallorna för att visa sin ömma hemorojder. Tänk om...

Tur att det alltid slutar vid "tänk om." Annars vore jag nog arbetslös...

Jag har hädat mitt under juletid

Jag har fått ett återfall i chokladträsket.

Vad tänkte jag på när jag ordnade choklad i de där små tygfacken till barnen. Nu har jag bara 4 dagar på mig att fylla den mjuka filt kalendern med all choklad jag ätit upp. Jag började lite försiktigt att smaka på nr 17... sedan 20, 21, nr 16 syns inte, den tar jag... jag bara lånar, smakar liiite, man kan ju köpa nytt!

"Äh, vad fan, spela roll, jag behöver choklad!" Plötsligt blev jag som besatt av amningsdemonen och tryckte i mig nästan hela kalendern. Allt medan Tutt-Malen och Hulliganen låg och sov, och Trotsmaskinen intet ont anande befinner sig i skolans korridorer.

Plopp var det. Plopp är gott. Ploppen försvann. Varför köpte jag just plopp!? Jag vet ju själv att det är kört när det gäller plopp. Nu har jag en timme på mig att gömma alla papper som ligger utspritt över hela lägenheten.

Jag skulle lagt i små leksaker eller något istället. Eller bett Skyggot gömma kalendern.

Jag kan inte handskas med choklad, så är det bara. Det är ungefär som om en heroinist ska försöka dela ut små påsar knark i 24 dagar till sina kompisar utan att nalla något själv. Ni hör ju själva. Det går ju inte.

Jag får försöka åka och handla nytt innan den 4:e annars har vi mycket ledsna barn här när det är dags att kika i påse nr 4. Vad ska jag säga, nä, ungar det blir inget idag för mamma har ätit upp er kalender!

Jag är en värdelös mamma.

måndag 30 november 2009

Virro-Balrog och Lill-Turtle

I dag slängde jag in Tutt-Malen och Hulliganen i vår skitiga Opel för att shoppa tillsammans med min syster Virro-Balrog och hennes son Lill-Turtle på Ica Maxi. Jag fick för mig att jag ville ha julfint på balkongen. Nu blinkar det så det står härliga till. Jag bara MÅSTE bräcka tyskan som bor i huset snett bredvid. Påsken vann hon, men hon ska fan inte vinna julen också. Och hittils leder jag, för min ljusslinga blinkar i olika färger medan hennes bara avger ett vitt och tråkigt sken.

Hulliganen uppförde sig faktiskt exemplariskt i affären. Han välte bara 3 tre stora prydnadstomtar samt försökte bända sönder en cd-spelare på elektronik avdelningen.

Det är även viktigt att vakta Virro-Balrog väldigt noga i affärer för hon lämnar ibland varorna på bandet och bara drar. Hon betalar och allt, men när det är dags att packa så får hon plötsligt något drömskt i blicken och bara glider iväg. Då får jag stå och skrika som en galning efter henne. Ibland kan hon vara lite arg också... som en Balrog ungefär. Fast inte i affärer alltså. Men det är en annan historia.

Ibland glömmer hon plånboken och sånt hemma också. Det är ett under att Lill-Turtle inte slarvas bort bland flingor och diverse hudkrämer. Jag kan verkligen höra scenariet mig. "Ett kundmeddelande. Upphittad sköldpadda vid kassa 7. Kan du som äger en sköldpadda komma till kassa 7." Efter 37 minuter låter kassörskan plötsligt lite stressad. "Kan du som äger en sköldpadda omedelbart komma till kassa 7... nu kräks han. Igen. Hallååå"

Jag kanske bör klargöra att Lill-Turtles smeknamn beror på att i vissa vinklar påminner han om en liten havssköldpadda. En söt sådan givetvis. Jag älskar lilla turtle. Jag tror att Tutt-Malen och Lill-Turtle kommer bli mycket tajta kusiner i framtiden ty det bara skiljer 5 dagar mellan deras födelse. Samma BB t.o.m. Lill-Turtle har även en speciell talang. Han kan kräkas. Ganska mycket faktiskt.

Det var även en upplyftande känsla när vi återvänt från affären och jag upptäcker att både Tutt-Malen och Hulliganen sover därbak. Det är alltid lika spännande att bära upp två säckiga barn och några Ica Maxi kassar uppför 3 trappor. Gym kort... Varför det liksom. Jag gymmar varenda jävla dag.

Annars har dagen löpt på som vanligt. Allmän kaos vid middagstid i vanlig ordning. Jag misstänker att barnen har som uppdrag att psyka oss föräldrar. Speciellt när det vankas middag. Jag undrar när jag någonsin kommer få äta varm man igen. Framförallt NÄR kommer jag få äta utan att behövt torka bajsblöja mellan tuggorna? Jag vet inte.

onsdag 25 november 2009

Dagens Sattyg - Putta omkull en flaska ramlösa

Brottsplats = Vardagsrummet
Sattygets art = Tutt-Malen puttar omkull målsmans ramlösa så att allt vatten rinner ut över hela bordet, ner på parketten och bildar en stor pöl. Några papper blir även förstörda pga dådet.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Tutt-Malen som sonika puttade omkull flaskan.
Medbrottsling = Hulliganen som nöjt spatserar fram och tillbaka i vattenpölen samt olovligt rör bevismaterial. (Skruvkorken)
Bevis = Vittne samt fotobevis. Notera att Hulliganen håller i skruvkorken tillhörande flaskan.
Eventuella vittnen = Togs på bar gärning av Fettot (modern)
Straff = Inget pga gärningsmännens ringa ålder.
brottet preskriberat

Fotobevisning
Känsliga personer varnas.

tisdag 24 november 2009

Att äta med spädbarn

Äntligen har alla somnat förutom Skyggot som sitter i sitt bås och spelar något sorts monotont spel som gör att han får en konstig frånvarande blick. Totalt apatisk blir han.

Nu måste jag skriva detta inlägg fort som fan, för Tutt-Malen har blivit som en liten fotboja. En sådan där man har när man sitter på kåken. Med inbyggt larm på. Det går bara inte att lämna honom ensam. Eller en väska. En väska man inte kan lägga ifrån sig. En bomb detonerad väska.

När han äntligen somnat i famnen får man försiktigt smyga ner honom i spjälsängen så han inte vaknar. Sakta, saaakta... han rycker till, slår ut sina små armar i en märklig fall reflex, fnyser och grymtar men somnar om... han sover vidare... man smyger saaakta, saaakta därifrån.

YEAH! tänker man och skuttar som en lycklig gasell till köket. Här ska ätas! För äta, ska ni veta, är det absolut roligaste man vet som föräldrar ledig småbarnsförälder. Äta är det största intresset dagtid. (Det är därför det tar så lång tid att bli av med graviditetskilona). Men det måste ske fort som fan!

Det är därför ätandet blir en fixering, ty man vet aldrig när man kan äta nästa gång. Man måste alltid stressa, och det är sällan man hinner äta upp allt på tallriken innan kravmaskinen kräver att bli matad, få blöjan bytt eller bara bli planlöst omkringburet, vyssjat och underhållen. Framförallt vet man inte när man nästa gång kan äta utan att ha en mal som suger på tutten samtidigt. Det kan ske idag... eller om ca tre veckor. Man vet aldrig så noga. Därför är man så lycklig när barnet sover och det vankas mat och andra diverse godsaker.

Därför rusar jag som en gasell till köket, slänger fram mackor, fixar te, brer fort som fan, hetsar, skyndar. Det vattnas i munnen när jag skådar den himmelska brickan med alla godsaker. Pricken över i´t blir när det är favoritprogrammet på tv. Man slår sig lyckligt ner i soffan. Det är nästan så man behöver låna Hulliganens haklapp i all dreglande uppståndelse!

Jag greppar tag i min underbara macka, för den till min dregglande mun, tar en tugga. Mmmm.... ska ta en till. Min tjocka hormonstinna kropp skriker efter kalorier. Den skriker så det ekar i hypofysen. "Du ska vara fet, länge, länge, änge, nge, ge, e..." Ekar den. Jag är som besatt av amningsdemonen.

Då...

"Eeuuäh! Euuuääähhh, Euh, Euuuääähhh...." Tutt-Malen vaknar. FAN! klagar man irriterad. Torkar snålvattnet och slänger mackan hårt på brickan så skinkan trillar av, gör en piruett i luften och landar med ett "klatsch" på parketten.

Tutt-Malen vaknar endast för att han har upptäckt att han är ensam i sin egen säng. Han vaknar endast för att han inte har en tung, svettig sur-mjölk-stinkande tutte tryckt mot fontanellen dygnet runt, varje timme, minut och sekund. Tutt-Malen tror att man kan DÖ om han är utan en röd, öm bröstvårta på ögat, i ynka ca 10 minuter!


Man KAN amma och äta samtidigt, men jag gillar inte känslan av att äta och ha en igel på tutten samtidigt. Det känns ungefär som att vara på släktmiddag och sitta med tutten i en sån där mammografi-mangel samtidigt. Det känns fel liksom. Det känns jobbigt. Dessutom så suger det att äta med en hand. Maten trillar av gaffeln gång på gång. Det hela blir bara mer frustrerande.

Så vad gör man. Antingen tappar man helt matlusten. Därför skiter man i att äta, plockar upp fotbojan så fort som möjligt och hoppas på att äta en annan dag. Eller så fullkomligen trycker man i sig all föda så fort det bara går, för att sedan ta hand om den lilla bomb detonerade väskan (barnet) innan det smäller på allvar.

Jag brukar göra det sistnämnde, för min amningdemon är alldeles för mäktig. Kan inte stå emot. Jag bara måste äta, annars orkar jag inte ta hand om Tutt-Malen och Hulliganen.

Och det är ju det viktigaste... Att orka bära omkring på mina små favoritväskor.

fredag 20 november 2009

Ibland vill man bara vara ifred

Det är jobbigt att ha småbarn, och ännu jobbigare är det att ha småbarn när man är sjuk. Samtidigt. Jag vill helst ligga ifred i sängen och bara bry mig om mig själv, men jag måste ständigt gömma mig för mina barn, annars trakasserar de mig.

Så fort jag försiktigt öppnar sovrumsdörren så står det alltid något barn där. Oftast Hulliganen. Precis som ett fasansfullt väsen. Som en osalig ande. En riktig stalker! Nu har han även lärt sig öppna dörrar. Han når handtaget.

Man ligger i sin sköna säng, tror att man får vara ifred. Då, plötsligt! Det är som i en skräckfilm. Man hör tassande steg, handtaget som sakta rör sig nedåt, ett flåsande, stönande ljud tränger in genom nyckelhålet. Jag kan nästan höra det där ljudet i filmen psyko när dörren sakta öppnar sig. Duschscenen med kniven ni vet. "wi, wi, wi, wi."

En liten gestalt uppenbarar sig i rummet. Stirrar på mig en stund med den där lite tomma tillintetsägande småbarnsblicken. Nu kan vad som helst hända tänker man.
Och då!
-PANN! Utbrister han högt, varpå han rusar fram till sängkanten, klättrar upp som en ninja och börjar sabotera min tillvaro. Välter mitt vattenglas, försöker pilla ut alla alvedon ur asken, hoppar på mitt huvud, river frenetiskt sönder en toarulle till mikro-organismer. Petar mig i ögonen, hoppar i sängen, snavar och skallar mig hårt.

När man har feber vill man vara ifred. Speciellt vill man gå på toa ifred. Det är en pärs att bara ta sig till toaletten i sitt svaga, omtöcknade tillstånd. För att inte tala om hur det känns att sätta sig på den där svinkalla ringen. Då vill man verkligen vara ifred. Momentet kräver en privat, koncentrerad tillvaro. Men får man det när man har småbarn? Nej.

Bryr sig småbarn om att man är sjuk, svag och ynklig som en döende fasan? Svar nej, för barn skiter fullständigt i om deras föräldrar mår dåligt. Barn saknar empati. Det ligger inte i deras natur att känna empati. Barn är ego. Empati kommer först någon gång i 20 års åldern skulle jag tro. För många tonåringar saknar också empati har jag hört. .

Nu tänker säkert du som läser, "men släng ut ungfan och lås dörren då!"
Visst man kan låsa dörren, men då står han utanför och låter som som en fet galen dörrvakt på steroider. Skriker, bankar och vrålar. Allt för att få vistas i samma rum som sitt bajsande offer. Och det går inte att uträtta nummer två under sådana omständigheter, därför viker man sig till slut och släpper in den galna dörrvakten.... som vill sitta i knät.

-Komma mamma, komma mamma, gnäller han tjatigt samtidigt som han klättrar upp i knät. Det nyps i skinnet då de klättrar för att komma upp på de bara låren.

I början gör man motstånd. Protesterar högt.
-Nej! Du får vänta! Mamma bajsar! Försöker frustrerat mota ut honom igen. MAMMA BAJSAR!!! NEJ! DET GÅR INTE NU! MAMMA BAJSAR!!!
Dörrvakten skriker då högt. Väldigt högt. Vrålar. Det sjunger och vibrerar så den där lilla hammaren i örat håller på att banka sönder hela hjärnan..

Det hela slutar med att man ger upp, för man orkar inte höra allt skrik och tjat, och än mindre uträtta sina behov till vrålandet. Det går bara inte. Man är för svag.

Dessutom är man rädd för vad grannarna ska tänka när man förtvivlat skriker "MAMMA BAJSAR" 43 gånger.

Febrig och med kraftig tinnitus och röda nypmärken på låren sitter man därför där till slut och försöker klämma ut nummer två med en nöjd dörrvakt i knät. Utmattad och andfådd sitter han där och stirrar in i mina ögon med allvarlig blick. Utmattad men nöjd över segern.

Man förväntas då göra nummer två. Det enda man kan göra då, är att ta en tidning och hålla framför barnets ansikte så man åtminstone slipper känna sig iakttagen. Det är även vid dessa tillfällen man upptäcker att dasspappret är slut.

Även Trotsmaskinen vill gärna göra mig sällskap på toaletten. Jag minns särskilt en gång då jag vädjade henne att lämna badrummet. Speciellt för hennes skull då det faktiskt inte luktade tårta direkt. Men hon bara ryckte på axlarna och svarade.
-Det gör inget.

Betyder detta kärlek eller bara dumhet? Jag vet inte jag.

onsdag 18 november 2009

Jag vill inte höra sanningen

Äntligen. Hulliganen och Tutt-Malen sover, men lugnet blir tyvärr kortvarigt för snart kommer Trotsmaskinen hem från skolan... Och hon har en vän med sig idag.

Missförstå mig rätt. Jag gillar barn, även andras barn, och även detta barn. Problemet är att just detta lilla barn säger precis vad det tycker. Och värst av allt. Det hon säger är sant.

Men jag vill inte höra sanningen.

Jag vill inte höra att det ser ut som jag bär pyjamas på dagtid, och att det har minsann aldrig hennes mamma. Jag vill inte höra att det ser ut som att jag väntar ytterligare ett barn. Jag vill inte höra att det syns att jag inte städat på länge och inte heller att jag är en lustig mamma.

Jag blir lite arg på mig själv när jag känner att jag borde städa innan denna lilla besserwisser anländer.

Men jag fick en idé.

Hädanefter ska jag ta emot dessa små tandlösa åttaåringar i min nyskrubbade, kliniskt rena lägenhet. jag ska vara uppklädd i min finaste klänning, klackskor, fixat hår, proffssminkad och fixad. Jag ska stå där och servera nybakta bullar i hallen. Hulliganen ska ha fläckfria märkeskläder och bete sig exemplariskt. Lyda minsta vink. Tutt-Maskinen ska helst bara sova i sin spjälsäng och inte spy och bajsa en enda gång. Sedan kommer min underbara man Skyggot brett leende med blänkande tänder, och vi ska bara pussas, vara ständigt romantiska och aldrig någonsin bråka. Allt ska vara perfekt!

Det kommer att vara precis som det förmodligen alltid är, hemma hos detta lilla barn...


Jag, före och efter förvandlingen.

Före


Efter

måndag 16 november 2009

Barn är hårda, föräldrar är mjuka.

Barn kan göra mycket ont ibland. De kan verkligen orsaka mycket smärta. Detta är min top 10 lista på olika smärtsamma saker man kan drabbas av som förälder.

Vi börjar från lindrigaste till det värsta.

10. Vass tånagel i naveln.
Drabbar ofta fäder med djup navel och som har barn i ca ettårsåldern. Pappan bär runt på barnet med bar överkropp då barnet envisas med att använda naveln som stigbygel. Ofta är då även tånageln lång och vass. Detta kan vara vädligt obehagligt och kan undvikas genom att 1. Bära tröja. 2. Hålla barnets tånagel kortklippt. 3. Försök att inte ha så djup navel, dvs banta.


9. Suger och drägglar i ögat.
Kan hända då man vill pussa sitt spädbarn. Plötsligt får barnet i fråga något vilt i blicken och attackerar plötsligt ditt ansikte med sin dräggliga mun. Det kan kännas mycket obehagligt om du får dreggel i ögat. Det tar ca 13 minuter att få bort dimsynen orsakad av all tjockflytande vällingblandad saliv. Förebyggande åtgärd: Använd gärna cyklop då du ska pussa ditt barn.


8. Dra i håret.
Oftast spädbarn gör detta. Sker oftast då du håller barnet nära ditt huvud. Barnet griper plötsligt tag i håret där du är som mest hår öm. Likt en pitbull terrier håller barnet krampaktigt fast. Händerna låser sig. De kladdiga, små svettiga barnhänderna gör det omöjligt att sära håret från deras fingrar. När du slutligen kommit loss med hjälp av hela din familj, ja ibland hela släkten, så ser du ut som en nypippad kristina Lugn i håret. Använd gärna rikligt med balsam efter detta övergrepp. För att förebygga kan du med fördel bära tofs då du sköter ditt spädbarn.

7. Rivsår.
Sker ofta vid samvaro med spädbarn runt ca 3 månader. Du gullar med barnet och swiissh, barnet viftar till med sina okontrollerade armar och river dig i ansiktet. Se till att barnets naglar är kortklippta och håll dig lite på avstånd om du har ett väldigt rivigt barn.

6. Barnbett.
Jag har själv inte varit med om det, men det händer. Vissa barn bits och det gör jävligt ont.
Har du ett bitbarn så kontakta en specialist.

5. Slå i tån i stor leksak.
Oftast bobby cars eller liknande. Sker ofta nattetid när du ser illa. Lilltån är ofta mest utsatt. Det tar ca 5 dagar innan svullnaden lagt sig. Sök läkare om tån pekar åt ett konstigt håll, eftersom det då kan röra sig om en fraktur.

4. Barnfinger i ögat.
En riktig rysare. Sker oftast då barnet sitter i ditt knä och viftar med armarna. Vips så har du plötsligt ett smutsigt barnfinger instucket i hornhinnan. Svider som fan och är mycket, mycket obehagligt. Skölj genast eftersom barnbakterier kan liknas vid komodovaranernas saliv. Det brukar ta ca 2 dagar innan du kan öppna ögonlocket igen.

3. Trampa på vassa hårda leksaker.
Oftast klossar eller lego. Det vassa sticker upp. Sker oftast nattetid. Du ska tex göra välling. Skyndar yrvaket mot köket. Då. "Tramp" Det vassa borrar sig in mitt i hålfoten. Smärtan är obeskrivbar. Förmodligen ramlar du ihop i en liten hög och kvider i ca 30 minuter.

2. Spark i ansiktet.
Händer ofta vid läggning. Barnet viftar runt med sina tentakler och vägrar sova. Plötsligt. PANG. En stenhård häl eller knä mitt i nyllet. Ofta mitt på näsan. Man kan ibland höra näsbrosket knaka. Kan även blöda. Stoppa blödningen genom att peta in bomull i näsborrarna och hålla huvudet bakåt. Du får helt enkelt vänja dig vid att se ut som elefantmannen ett par dar.

1. På första plats. Vinnaren (trumvirvel) är... Den fruktade Tungsaxen!
Du står framåtlutad över barnet och kämpar med påklädning eller dyligt. Barnet slänger sig plötsligt upp med sin stenhårda skalle mitt under din haka. Resultatet blir den fruktade tungsaxen eftersom du alltid just vid detta tillfälle råkar ha tungan mellan tänderna. Tungsaxen blöder som satan och en aggressiv känsla sprider sig genom din kropp. Undvik tungsaxen genom att bita ihop käkarna när du klär ditt barn.

Hulliganen försöker säga mig något



Jag försöker göra en psykisk analys på detta fenomen, men det är knepigt.

Jag vet inte riktigt varför Hulliganen har för vana att vingla runt i lägenheten med denna gröna nätkasse på överkroppen.

Kanske det betyder att Hulliganen suttit i fängelse i sitt tidigare liv och längtar tillbaka?
Kanske han tänker bli fiskare när han blir stor? Tränar på lägga nät...?
Lider han av torgskräck?

Eller är det ett kryptiskt meddelande som jag inte förstår kanske... Tex att han packar sig själv för att han vill bli bort adopterad. Eller vill han på detta vis aktivt protestera mot människohandeln i världen.

Jag har frågat vad han försöker säga, men han svarar inte.

Jag får fundera vidare.

Dagens sattyg - Hälla ut kanel i kökssoffa

Brottsplats = Köket
Sattygets art = Den anhållna sitter på kökssoffan och häller ut en halv burk kanel.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen.
Medbrottsling = Nej, gärningsmannen var ensam
Bevis = Vittne samt fotobevis
Eventuella vittnen = Togs på bar gärning av Fettot (modern)
Straff = Aj, aj (utskällning)


söndag 15 november 2009

Nu var denna helg slut

Så var denna helg över. Den bara flög förbi. Tiden går ju fort när man har mycket att göra. Men det har jag ju jämnt iofs. Nu är även Malen sjuk. Förkyld. Det är ingen ände på eländet.
Ska det vara så här nu tills barnen flyttar hemifrån?

Skyggot ser också lite mör ut idag stackarn, han har varit ständig måltavla för diverse kroppsvätskor idag. Det gick så långt att han började bli paranoid, trodde barnen hatade honom. Först bajsade Hulliganen ner honom, senare fick han kräk på sig och slutligen pissade Malen på honom. Jag har sett honom i många olika tröjor idag. Rena rama modeshowen.

Jag fasar lite över morgondagen då Skyggot jobbar igen och jag blir ensam med cirkusen. Det känns som att precis vad som helst kan hända i morgon.

Åttaåringar och deras känsla för tajming

Hulliganen bajsar vidare i dag också. Han passade även på att kräkas i köket samtidigt som Skyggot stekte pannkakor. Det kändes plötsligt väldigt trångt i vårt ryss-kök. Vem torkar spyan? Vem håller det nerspydda barnet...? Och vem vänder pannkakan som ryker och luktar bränt.

När sedan malen vaknar och skriker i bakgrunden så vet man inte riktigt. När man kryssar mellan en utspridd spya med fårskinnstofflor och försöker ta hand om eländet. Det är vid sådana tillfällen man bara vill ge upp, känner att det funkar ju fan inte. HUR gör föräldrar som har 8 ungar?? Det är tamefan ett mysterium.

Det fantastiska är att vid just dessa pressade situationen så kan man ge sig tusan på att Trotsmaskinen dyker upp och vill diskutera olika saker. Ofta saker som kan vänta. Onödiga saker. Bagateller. Det spelar ingen roll hur alla skriker och väsnas. Hon märker det inte. Man ser bara hennes lilla mun röra sig i ett berg av oväsen. Man kan omöjligt höra vad hon säger... och ändå fortsätter hon glatt babbla vidare. Varför, Varför, Varför gör 8 åringar så?

lördag 14 november 2009

En riktig skitnatt

Jag är trött. I natt var ingen bra natt. Hulliganen har diarré. Nu vet jag att Hulliganen inte tuggar sina russin innan han sväljer. Sådan far sådan son. Man skulle lika gärna kunna servera dem mat i stora hundskålar ty de bara glufsar och sväljer födan i ett nafs. Nästa gång jag lagar mat ska jag ställa ner två skålar på golvet. Vi övriga civiliserade i familjen ska sitta vid bordet och äta med finporslin.

Hulliganen var bajsig och gnällig i natt och Malen var allmänt tuttfixerad och krävande. Jag låg som en roterande elvisp med extrem sömnbrist mellan dem och servade tutte varvat med ny blöja.

Mitt i misären skar jag även fingret i dörrhålet. Jag begriper inte hur, men det blödde och sved som fan. Trampade på en vass jävla trekantig kloss på väg till medicinskåpet. Rotade uppgivet efter plåster bland diverse konstiga lastgamla mediciner, varför spar man en 6 år gammal hemorojdsalva?? Särskilt då man inte ens lider av hemorojder. önskade jag hittade lite valium eller nåt, men det fanns inte. Fann till slut en ask plåster med Disney motiv. Ett rött med Dumbo på fick det bli. Skitdåliga, de bara glider av hela tiden.

Gryningen närmade sig, kravmaskinerna hade krävt klart och jag kunde äntligen sova... en stund. Jag sov som allra bäst när Hulliganen avfyrade ytterligare en smattrande russinpurré i ansiktshöjd. Plötsligt uppenbarade sig Trotsmaskinen i dörröppningen med en skabbig räv i famnen samtidigt som hon sjöng falskt "Nu i ro slumra in" Vem fan sjunger du för, tänkte jag irriterat. Vad då "i ro!?" Hur kan man slumra in i ro när man redan vakat hela natten och ligger i en dimridå av bajslukt.

Trotsmaskinen babblade hål i huvudet på mig tills jag inte stod ut med att ligga kvar längre. Påstod tex att en vuxentarm når två varv runt jorden. Vad är det för kass skola hon går i. Tur att man inte har henne som läkare. Det där är en genomtänkt krigsstrategi från hennes sida. Allt för att jag aldrig, aldrig någonsin ska få sova ut en morgon.

Hur som helst så var det kört. Hulliganen ville upp, Tutt-malen ville också upp, gärna hängandes i tutten samtidigt som jag förväntas serva resterande kravmaskiner frukost.

Idag vill jag bara flytta till en etta i Skarpnäck.

fredag 13 november 2009

Dagens sattyg - Toalettsoppa

Brottsplats = Badrummet
Sattygets art = Den skyldige slängde ner en strumpa i toaletten, rörde runt strumpan med toalettborsten samt tog sig en slurk av "soppan"
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen.
Medbrottsling = Nej, gärningsmannen var ensam
Bevis = Vittne
Eventuella vittnen = Togs på bar gärning av Fettot (modern)
Straff = Kanske i form av akut diarré senare ikväll.

Skulle egentligen vilja vara ensam

Äntligen sitter jag här med en fet 200 grammare marabou. Jag klarade hela 6 dagar utan choklad. Fantastiskt!

Egentligen vill jag vara ensam. Det är ett fasligt liv här. Trotsmaskinen springer runt och tjatar om en massa ointressanta saker, jag vill bara skrika, KAN DU VARA TYST NÅGON GÅNG! Men det gör jag inte för jag är bara en dålig mor inombords. Inte utvärtes.

Hulliganen väsnas, springer runt och hojtar "PANN" som vanligt och hasar runt på en sån där liten blå bob car som gör fina repor i parketten.

Tuttbitaren ligger och slumrar max 5 minuter åt gången. Så fort han upptäcker att han inte har en tutte inom räckhåll så vaknar han med ett ryck och beter sig som om han vore döende. Det är tydligen väldigt traumatiskt att vakna utan en bröstvårta intryckt mot ögat.
Jag har börjat förstå varför vissa män är så tuttfixerade.

Skyggot sitter vid datorn som vanligt. Visserligen glad och nöjd. Lite vin, snus (ibland whiskey) och lite musik i sitt lilla databås så är han nöjd. Han är lite som ett husdjur. Ett lättskött husdjur som man inte behöver sköta om så mycket, man vet bara att det finns där och har det bra, och man kan klappa den när man känner för det.

Han påminner lite om ett gammalt marsvin jag hade en gång i tiden. Han klagade bara om man klappade honom över ögonen. Precis som Skyggot.

torsdag 12 november 2009

svinpest och snigelsång kan ge samma symptom

Vi är friska nu. Skyggot, Trotsmaskinen och Hulliganen drabbades av något som vi misstänker kan ha varit svininfluensan. Vi väntar på provsvar. Spännande.

Jag själv och Tutt-malen klarade oss. Jag trodde jag var smittad häromdan, med det visade sig att halsontet berodde på att jag tränat för hårt på att sjunga "lilla snigel" med stängd mun.

Jag och Trotsmaskinen brukar göra det ibland när vi har tråkigt. Halsontet gick över på några timmar. Tur det, för vi har fler sånger vi måste öva på... Det är ju jul snart.

Jag kallas fettot

Jag har fått frågan vad jag kallar mig själv i denna tragiska blogg. Just nu för tillfället är det fettot. Men Skyggot och jag har en tävling på gång. Den som når respektive målvikt till midsommar ska få något.

Vad Skyggot vill ha om han vinner säger jag inte för jag vill att denna blogg ska fortsätta vara barntillåten. kan bara säga att han inte kommer få sin begäran uppfylld.

Själv har jag inte kommit underfund vad jag vill ha om jag vinner...

Man kan resa med google earth

Bajsmaskinen bajsar inte så ofta länge, men hänger desto mer i mina tuttar. Därför har jag döpt om honom till malen eller igeln... eller tuttmalen. Eller något sånt. Så ni vet. Det går nästan inte att lägga ner honom alls just nu, det är hopplöst. Jag äter, sover och nästan skiter med en mal på tutten. Det börjar tära på frihetskänslan.

Jag kände det tydligt tidigare i dag när jag lät muspilen fara runt över jordklotet i dataprogrammet "google earth" Jag har blivit förtrollad av detta fenomenala program. Det känns nästan som man reser på riktigt.

Tutt-malen kunde hänga där bäst han ville. Själv var jag inte närvarande för fem öre. Jag reste runt i Sverige. Först Stockholms skärgård och sedan västkusten. Tog en tripp till Smögen. Sedan bar det av till USA och alla dess stater. Jag kunde lugnt och tryggt spatsera på Afghanistans gator och diverse länder i mellanöstern. Sedan tog jag Ryssland när jag ändå var i farten och eftersom mitt kök är en aning Ryssinfluerat.

Tur att man har långa tuttar, som Trotsmaskinen brukar säga.

Kan någon vuxen prata med mig!!! Lite mental, social stimulans tack! När man ser det som ett äventyr att åka till ica maxi och lukta på shampon... ja, då kanske det är dags att träffa lite folk.

Han är en liten jävel

Trotsmaskinen om Hulliganen.

-Man kan tro att han är gullig, oskyldig och snäll.... Men egentligen är han en liten jävel.

Dagens sattyg - Många pärlor på golvet

Brottsplats = Vardagsrummet
Sattygets art = Den skyldige sprider en hel hink pärlor över hela vardagsrummet.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen.
Medbrottsling = Trotsmaskinen som föll för grupptrycket att medverka vid denna dåd samt Bajsmaskinen som förnöjt tittade på utan att anmäla detta brott.
Eventuella vittnen = Bajsmaskinen
Bevis = Fotobevis
Straff = Vet någon var man kan köpa elhalsband?


fredag 6 november 2009

Dagens sattyg - Julmust med hjärtan

Brottsplats = Vardagsrummet
Sattygets art = Den skyldige fyller ett glas julmust med hjärtan (snacks)
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen
Eventuella vittnen = Målsman, modern.
Bevis = Fotobevis
Straff = Den skyldige fick ej fler hjärtan.


söndag 1 november 2009

Har vi fått fläskpesten eller bara en släng av Ebola?

Det blir inte så mycket skrivande eftersom hela familjen drabbats av någon sorts sjukdom. Läste på Aftonbladet att man kunde höra av sig om man drabbats av den berömda svininfluensan.

Nu undrar jag, hur vet man att man drabbats av just svininfluensan? Hur vet Aftonbladet att 800 000 svenskar har fått denna fasansfulla influensa? Med tanke på att vi var på vårdcentralen med Trotsmaskinen och läkaren mest ryckte på axlarna och sa att det kan vara vad som helst. Inga prover tagna. Ingen uppföljning. Hur kan de då räkna ihop siffror på hela svenska folket, undrar jag. Jag är inte orolig, men undrar bara. Jag antar att Aftonbladet vill ha lite gottiga rubriker att smaska i.

Hur som helst så drabbas vi en efter en. Först Trotsmaskinen vars hemska insjuknande började med falsk krupp mitt i natten, som hon inte haft sedan hon var fem. När barn får falsk krupp så låter de som en kombination av skällande hund och Dart Vader. Det är riktigt läskigt och man blir fruktansvärt orolig som förälder. Då ska man ut i kylan, med barnet alltså. Det hjälper.

Sedan var det Skyggots tur. Och alla ni kvinnor vet ju hur män beter sig vid en förkylning. Ebola, hade Skyggot, ebola. Inget annat.

Och nu i natt insjuknade Hulliganen, även han fick krupp.

Detta innebär att Skyggot som själv har Ebola har fått tillbringa två nätter på balkongen, varvat med två små skällande barn. Även jag ryckte in ett tag. Det känns ganska märkligt att stå nästan naken och barfota på en balkong i november månad med ett hostande 15 kilosbarn i famnen. Länge, mitt i natten.

Men man bryr sig inte just då... Inte när ens barn mår dåligt. Man får superkrafter. Man skiter fullständigt i sig själv.

Nu är det bara jag och Bajsmaskinen kvar... Kommer vi klara oss? Jag vet inte. Jag struntar i om jag blir sjuk, bara Bajsmaskinen klarar sig. Han är så liten. Det är total puss och gos förbud här nu ett tag.

Det är lite samma känsla som i skräckfilmen The thing. Man går liksom omkring och väntar på symtom, vakar varandra, är på helspänn. Rycker till om någon hostar till. Man blir nästan paranoid... Tänker, "Han nös, men försökte dölja det! Han är smittad! Nu måste vi döda honom så vi andra klarar oss!"

tisdag 27 oktober 2009

Grattis Bajsmaskinen 3 månader!

Jag kom på att Bajsmaskinen fyllde 3 månader igår. Tänk att det bara är tre månader sedan jag låg på tortyrbänken och klämde fram lilla bajsmaskinen. 4,155 kg vägde han och bajsade redan samma dag. Ibland när jag tittar på mina barn så brukar jag fundera över hur de kommer vara som vuxna.

Trotsmaskinen kommer göra något kaxigt, polis kanske. Men hon gillar djur... Djurpolis kanske. Ni har väl sett alla djurpolis serier! Djurpolisen i Houston Djurpolisen i Phoenix... Philadelphia. Ja, det finns massor. Djurpolis i Stockholm kommer hon bli. Eller veterinär.

Hulliganen kommer bli något som kräver demolering. Förstöra saker. Riva hus, rasera saker eller jobb där han får kladda... konstnär kanske... Eller elektriker. Han älskar maskiner, knappar och elektronik.

Vad Bajsmaskinen ska pyssla med är svårt att se ännu. Han är så stor och stark. Bara han inte blir en sådan där muskelbyggare med stora bölder på ryggen, som knaprar anabola och spöar sin fru. Nej, han är för snäll för det. Han blir något snällt. En stor snäll Idrottsman eller något annat som kräver styrka. Brandman kanske...

Nåväl, det visar sig i framtiden. Spännande är det hur som helst!

Grattis bajsmaskinen!!! Tack för att du finns!

KAAIKKAAIN! betyder ankan

Vad jobbigt det måste vara att inte kunna prata, och ännu jobbigare är det när man inte förstår vad folk menar. Stackars ettåringar!

Tidigare i dag sprang Hulliganen efter mig som en liten ankunge och gnällde, kaikaaan! Jag sätter mig på Hulliganens nivå, dvs några centimeter från marken, ser honom rätt i ögonen och försöker förstå. Han stirrar frustrerat in i mina ögon med sina små melerade ögon med de madrasstjocka, långa ögonfransarna. Han upprepar.
Kaaiiikaaaaan!!! Han spänner sin lilla kropp och pekar mot datorn. KAAAIKAAIN, KAAAIKAN, KAAIIIIKKAAAIN!!!!!

VAD!??... Menar du kaka? Frågar jag försiktigt.
Hulliganen blir nu alldeles galen! KKKAAAAIIIKAAIINN!!! KKKAIIIKAN!!

Jag fortsätter. Vad vill du då!? Kakan, kam, kaktus, klaustrofobi, kampanj? Datakampanj?? Är det rea någonstans? På Siba?? Elgiganten!? Vad Hulliganen?

Även Trotsmaskinen som inte längre hör sitt barnprogram försöker tolka sin lilla arga lillebror.
-Han kanske vill fika, mamma? Föreslår hon. Hulliganen hör Trotsmaskinens förslag varpå han slänger sig på golvet och börjar gråta förtvivlat. Hulliganen vill då fan inte fika. Det märks.

Han fortsätter envist peka mot dataskärmen. KAAAIKAAIN, KAAAAIKAAAN, KAKKKKIIKAN!!!
Jag lyfter upp min frustrerade son, sätter honom framför datorn och ber honom peka.
Vad, Hulliganen!? Visa!
Hulkande och snörvlande pekar han med sitt lilla, lilla kladdiga finger på en liten ikon...
Han pekar på Ankie och pyttespelet.

Mäh Åhh! Varför säger du inte derrå, hör jag Trotsmaskinen sucka i bakgrunden.

Nu vet jag att kaaaikaaain betyder ankan.

Dagens sattyg - Bita tutte

Brottsplats = Vardagsrumssoffan
Sattygets art = Den skyldige bet sin målsman i tutten vid en annars vanligen stillsam amningsstund.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Bajsmaskinen
Eventuella vittnen = Trotsmaskinen som bevittnade moderns klagande skrik.
Straff = Bajsmaskinen fick genast släppa tutten. Straffet blir dock något förmildrat pga gärningsmannens ringa ålder samt att han inte hade tänder vid gärningstillfället.

Dagens sattyg - Krossa blomma

Brottsplats = Vardagsrummet
Sattygets art = Krossa blomma. Dvs, dråp, grov misshandel och vållande till annans död.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen
Eventuella vittnen = Modern
Straff = Inget, ty vittnet ändå inte gillar denna blomma/växt (eller vad tusan fanskapet ska föreställa)




(Hoppas inte skyggot läser detta)

Dagens sattyg - Vaniljvisp

Brottsplats = Köket
Sattygets art = Vederbörande öppnar sopskåpet, gräver fram en gammal tetra vaniljvisp, häller ut slumpen på köksgolvet och kladdar runt sörjan med händerna.
Skyldig = Hulliganen
Eventuella vittnen = Ja, målsman (den anhållnes moder) som kom in i köket mitt under gärningen.
Straff = En lagom hård utskällning

Sjukstuga

Jag kände på mig att en körig vecka väntade. Stackars Trotsmaskinen ligger sjuk och behöver extra vård. Bajsmaskinen är extra mammig så honom har jag på armen dygnet runt, samtidigt som Hulliganen hittat på diverse sattyg. I denna skrivande stund hänger han på soffryggstödet och river sönder blommorna i fönstret... och nu vaknade Bajsmaskinen. Jag återkommer.

söndag 25 oktober 2009

Bajsmaskinen fick luddig röv

Nu väntar en spännande vecka. Trotsmaskinen har höstlov och Skyggot jobbar hela veckan som vanligt. Dessutom har Trotsmaskinen insjuknat i feber här ikväll. Vad som helst kan hända den kommande veckan, känner jag. En sjuk Trotsmaskin, en galen hulligan och en ständigt bajsande bajsmaskin.

Annars har helgen har varit ganska lugn. Hulliganens sattyg har inte varit värrre än vanligt. Lite ritande på tv,n och diverse utlopp för hans anala fas. Allt är alltså i sin ordning.

Var på en liten familjesammankomst på lördagen. Det var skoj ända tills Bajsmaskinens blöjor plötsligt visade sig vara slut i skötväskan. Dasspapper funkar inget vidare som alternativ blöja, men vad tusan gör man.

Men nu vet jag i alla fall vad som händer om man fyller hela underbrallan med lambi dasspapper, pinkar och låter det sedan dra, ca en timme... Man får luddig röv.

Tur att han inte sket, det hade blivit en riktig thriller.

Det här med förlossning

Trotsmaskinen om varför det kan göra ont att föda barn.

"Det kanske beror på att rumpan töjer upp sig lite"





...Ja, det kan man ju lugnt säga.

fredag 23 oktober 2009

Dagens sattyg - Hälla ut dyrt schampo

Brottsplats = Badrummet/badkar
Sattygets art = Den anhållna skruvade upp korken på målsmans svindyra nyinköpta schampo och hällde kallsinnigt ut hela innehållet i badkaret.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen
Eventuella vittnen = Ja, Trotsmaskinen, som var närvarande vid denna gärning
Straff = Inget i dagsläget med tanke på den anhållnes ringa ålder.

torsdag 22 oktober 2009

Hulliganens första möte med satungar

Idag tyckte jag att det var dags att pallra mig ut i den friska höstvinden. Jag måste rasta Hulliganen varje dag, speciellt eftersom han bara är med mig hela dagarna. Jag har valt att inte sätta honom på dagis eftersom jag ändå är mammaledig med Bajsmaskinen. Det är på gott och ont. De flesta verkar lämna sina 1,5 åringar då de får en liten till, så det finns verkligen inga barn ute. Nästan alla är på dagis.

Det glada 70-talet verkar sedan länge vara förbi. Den tiden då många mammor var hemma med sina små. Då gårdarna kryllade av permanentade velourmammor och pappor och små barn med bruna promenadskor. Det fikades så in i norden. Bruna termosar med orangea blommor. Det mesta var brunt minns jag. Eller orange.

Så är det inte nu. Gårdarna är sedan länge tomma och ödsliga. Man ser endast barn på väg till dagis, och hem från dagis. Där i mellan är det tomt. Det enda jag ser från mitt köksfönster dagtid är en och annan skruttig tant med rullator, kanske några hundar med sina stressade hussar och mattar som är hemma en snabbis på lunchen. Ändå vet jag att det finns andra mammor hemma. Men bara med det yngsta barnet.

Men som tur är finns ju öppna förskolan. Och så har jag ju min kära syster som också är mammaledig. Tur det.

Jag har alltid tänkt att, visst sjutton måste det väl vara bäst för en 1,5 åring att vara hemma så länge han kan med tanke på dagens feta barngrupper och alla förkylningar som han då skulle dra hem till dig själv och Bajsmaskinen. Men i dag höll jag på att ändra mig när vi gick förbi ett dagis... Men bara HÖLL på ändra mig. Hulliganen fick syn på en liten barnklunga innanför ett dagisstängsel. Barnen som var i samma ungefärliga ålder upptäckte även de Hulliganen och rusade mot honom.

Det började bra. Hulliganen blev alldeles lycklig, skrattade och babblade på med sitt obegripliga språk. Barnen verkade rätt trevliga till en början. Men efter en stund blev de hotfulla. De små varelserna fick plötsligt något ondskefullt i sina små stirrande ögon. En satunge slog med en blöt pinne hårt mot stängslet, en annan sate tryckte sina små nariga, sönderslickade höstläppar genom ett hål och försökte spotta på Hulliganen. De andra ryckte och slet i stängslet samtidigt som de hånlog elakt mot Hulliganen.

Mina tankar for plötsligt till diverse filmer jag sett. Flugornas herre, I am legend, Terror på Elm street mm. Hulliganens tidigare förtjusta leende förbyttes mot ett tomt osäkert uttryck i hans ansikte. Han backade sakta. Detta var hans första möte med elaka satungar. Om detta vore en film så skulle jag kalla den Dagisbarn VS Hemmabarn del 3. (trean är alltid sämst)

Det gjorde så ont i mitt hjärta att beskåda det som alla barn någon gång får uppleva. Att bli blåst, lurad, Att alla människor inte är snälla. Att uppleva falskhet. Han såg så förvånad ut. Det var så oväntat. Hulliganen ville inte vara kvar längre, han kände att stämningen var hotfull. Vi gick därifrån.


Man kan inte skydda sina barn förevigt, det förstår jag givetvis, men när jag gick därifrån så kände jag hur himla rätt det kändes att låta Hulliganen vara hemma med oss lite extra, även om det kan vara jätte tufft ibland. Det kommer tids nog dagar då jag måste lämna bort både Hulliganen och Bajsmaskinen på dagis. Den här tiden vi kan vara tillsammans hela dagarna kommer aldrig tillbaka. Det är otroligt vad bra vi har det i Sverige!

Jag respekterar allas olika val, men jag får ganska ofta höra "Men HUUR orkar du ha Hulliganen hemma" och "VA! ska han inte gå på dagis!?" "Nä, Orvar ska börja direkt när lillen kommer för han måste stimuleras och träffa kompisar!

Nedanför sin höggravida mor sitter denna lille, lille Orvar, kan inte gå, inte prata. Han sitter och pillar med sin lilla kamel av plast, bryr sig inte om de andra barnen över huvud taget. Ser dom knappt. Han tappar balansen och gör sig illa, skriker efter mamma...

Denna lilla Orvar bör alltså stimuleras av pedagoger från kl 9 - 14 från måndag till fredag. Mamma är trist och tråkig! Och Orvars mamma vet redan nu, utan att ens provat, att det inte går att ta hand om två småbarn samtidigt.

I dagens Sverige "duger" inte ettåringars egna föräldrar.

Nåväl, alla gör som de vill och många har säkert goda skäl.

Hur som helst så blev Hulliganen på bättre humör när vi kom till öppna förskolan. Speciellt då jag fanns där när han ramlade och slog sig.



OBS Orvar är ett fingerat namn.

onsdag 21 oktober 2009

Dagens sattyg - Ärtor över hela köket

Brottsplats = Köket
Sattygets art = Ärtor över hela köksgolvet
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen
Straff = Inget i nuläget då teknisk bevisning saknas

Dagens Fråga Fettot - Hur får man tid att duscha när man har två små?

Även som småbarnsförälder måste man ju duscha ibland. Men hur hinner man det, undrar många småbarnsföräldrar. Så här gör jag.

Jag placerar bajsmaskinen i babysitter, ser dock till att han är nöjd innan. Ny blöja, är nyäten mm. Sedan tar jag med Hulliganen i duschen och låter honom vara med när jag duschar. Jag ger honom mycket att leka med, små burkar mm.

Försök inte raka benen eller andra diverse kroppsdelar, eftersom du oftast bara hinner klart halvvägs innan barnen tröttnat.... Och det ser jävligt konstigt ut.

När jag är klar (stressar) så låter jag Hulliganen plaska vidare en stund medan jag passar på att klä på dig.

Men töm vattnet först och låt en liten stråle rinna. OBS! Göm badkarsproppen högt någonstans eftersom barn är listiga små varelser och kan stoppa tillbaka den utan problem. Håll dig inom synhåll.

Ibland hinner man även sminka sig... Men räkna inte med det. Se det mer som en bonus i så fall. Barnen kan tröttna när du minst anar det.Var beredd på att du kanske bara hinner måla fransarna på ena ögat.

tisdag 20 oktober 2009

Hulliganen har inget tålamod

I dag lekte Hulliganen en lek. Han ville lägga saker i soffan. En röd kloss, sedan en gul. Sedan hela backen. Han försvann en stund och kom tillbaka med en rockring. Även den skulle upp i soffan. Sedan bajsmaskinens skramlande babygym. Det börjar bli problematiskt, för trångt och otympligt, allt ramlar ner, hans tålamod tryter... Det hela får ett abrupt slut när han försöker lyfta fotöljen. Han spänner sin lilla kropp i vredesmod och skriker ilsket. Han slänger iväg babygymet så det tjongar i bordet, slänger sig ner på golvet i en liten arg hög.

Jag tänker att det där måste vara Skyggots temperament han ärvt, för så där håller inte jag på.

Hulliganen bland hästar

Sitter här och äter upp Hulliganens sista bragopaket till mellis. Vi ska ändå inte ut något idag, och jag har inte ens haft tid att äta lunch... Och det är barnens fel... eller skyggot kanske som befruktade mig tre gånger... jag var i alla fall inte delaktig.

Trotsmaskinen ska dra till ridskolan med farfar. Tur att vi har en liten snäll farfar, för det är en plåga att springa runt bland alla livsfarliga hästar med Hulliganen. Det går bara inte. Sist skulle han springa in mellan deras skyhöga ben och stirra upp på deras kastrerade testiklar och slicka på saltstenen.

måndag 19 oktober 2009

Hulliganens översättningsmanual

Ibland är det svårt att förstå vad Hulliganen säger, så här kommer en "översättningsmanual" som med fördel bör bifogas tillsammans med handlingsplanen.

käkänn = tandkräm

datton = datorn

famon, fafann = farmor och farfar

bibass = Tobias (lillebror)

fiff = Sniff "Trotsmaskinens skitdjur" (hamster)

PANN = pang (sägs ca 578 ggr per dag)

ko,oo,o = sko

vond = hund

kacka = anka

fant = elefant

tiiitado = titta då, din jävel!

Handlingsplan samt mål gällande Hulliganen

Jag tänkte att det kunde vara bra med en liten handlingsplan om jag mot förmodan skulle behöva barnvakt åt Hulliganen någon gång. Mål är tydligen också bra att ha här i livet, så jag klämde in lite mål också.

Handlingsplan samt mål gällande Hulliganen

Morgonrutiner
Hulliganen är ibland ledsen och kinkig då han vaknar på morgonen. Trösta i famnen. Se till att inte lilla bajsmaskinen ligger någonstans och skräpar framför hans fötter, eftersom Hulliganen lätt snubblar när han är nyvaken. Skynda att göra välling och placera honom framför Teletubbies så lugnar han sig ganska snart.

När Hulliganen druckit upp vällingen så gör dig redo att invänta dagens första "stora A" som brukar ske under den närmsta kvarten. Gör inte frukost till dig själv innan dess eftersom du då lätt tappar aptiten.

När Hulliganen är klar med nummer två, försök fånga in honom för omgående blöjbyte. Han kommer göra motstånd och gnälla men det tillplattade bajset måste bort, annars får Hulliganen svidrumpa.

Om du absolut inte kan få upp Hulliganens tunga slingriga kropp på skötbordet, så sätt honom i badkaret istället. Spola honom ren. Göm dock tandborstarna och toalettborsten innan Hulliganen vistas i badrummet. Låt honom bada en stund. Vid behov kan diverse badleksaker vara till nytta.

Under dagen bör du stimulera Hulliganen ordentligt så han hittar på så lite sattyg som möjligt. Roliga aktiviteter är= Pilla med lera, bygga med klossar, spela datspel, se Teletubbies, sjunga, lägga pussel mm. Ibland vill Hulliganen gå till öppna försolan. (se avsnittet Allmän utevistelse samt Öppna förskolan)

Allmän utevistelse samt Öppna förskolan
Vid utevistelse bör du packat skötväskan med omsorg. Glöm inte blöjor. Var extra uppmärksam på att Hulliganen ibland tar av sig skorna, sätter sig i vattenpölar, jagar hundar och springer åt fel håll. Om du har en tid att passa kan en och annan bragokaka vara användbart. Han kan då sitta i vagnen tills kakan är slut. Ska ni långt... ta med ett helt paket brago. Ska ni till Fagersta... ta med 6 paket. En kaka motsvarar ca 3 minuter. En klubba ca 17 minuter.

Besök på Öppna förskolan brukar gå bra, men gå inte dit om Hulliganen är snorig eller om kakorna är slut. Hulliganen är inte utåtagerande mot andra barn och vuxna, men släcker gärna lamporna i lokalen, pillar i den offentliga toaletten, försöker dricka handdesinfektionsmedel, försöker låsa upp entrédörren mm. Passa alltså Hulliganen noga.

OBS! Försök INTE gå i stora köpcentrum med Hulliganen.

Hulliganen och mat
Äter det mesta, även oätbara ting. Tex blomblad, dammråttor, hamstermat, gammal pyttipanna mm. Varning passa noga.

Medicinering
AD-droppar, 5 droppar 1 gång om dagen. Alvedon vid hög feber.

Kvällsrutiner
Sätt på hopnom pyjamas och ge honom välling, borsta tänderna och placera honom sedan i sin säng. Ligg bredvid och sjung en stund. Förhoppningsvis slutar han hoppa i sängen till hojtandet "PANN" PANN" inom en timme. Skydda ditt huvud.

Övrig viktig info
Var uppmärksam på att Hulliganen ofta slänger saker som inte ska slängas i hushållssoporna. Tex mat från kylskåpet,skor, leksaker mm. Även från balkongen. Tex bollar, sminkväska, fjärrkontroller mm. Hulliganen kan även sätta på ugnen, välta hamsterburar, välta tv-apparater, klättra upp på köksbord, databord och öppna frysen och kylen. Han kan även radera viktiga saker på datorn, spara noga. Ha alltid badrumsdörren stängd eftersom Hulliganen tycker om att spola ner kläder samt dricka från toalettstolen.

Hulliganens primära mål
Se till att han är hel och ren. Stimulera hans utveckling positivt. Skydda honom själv samt små personer i hans närhet mot faror. Tex Bajsmaskinen.

OBS! Se till att han känner sig älskad!

Trotsmaskinen beskriver en film

Trotsmaskinen svarar på frågan, vad filmen Patrik 1,5, handlar om?

"En massa bögsaker"

söndag 18 oktober 2009

Sovmorgon i dag

Jag misstänker att Skyggot smygläser min blogg, för i dag har han varit lite extra smörig. Han gick upp med Hulliganen och lät mig sova lite extra... Eller så vill han bara helt enkelt ha sex.

Hur som helst. Min ljuvliga sovmorgon fick ett abrupt slut när jag hörde små klibbiga barnfötter kusligt närma sig sänggaveln. Jag piggnade till ytterligare då han tryckte in ett finger i ögat på mig och bankade sänglampan i huvudet på mig fem gånger. När han sedan skulle upp i sängen för att trycka på bajsmaskinens mjuka fontanell, bestämde jag mig för att det var dags att kliva upp.

Lyckas faktiskt nästan äta upp hela frukosten innan det är dags att spola av bajsmaskinen lilla knubbiga kropp eftersom det läckt igenom boddyn och allt. Trots att han bar blöja vid olycksögonblicket.

Hulliganen har varit på strålande humör och kunnat roa sig själv rätt bra, så jag kunde till och med titta på tv denna soliga höstmorgon. Jag älskar alla dessa dokumentärer på Tv4 Fakta. Jag kan stirra förtrollat på dessa program en hel dag om jag finge. Ljuvliga blodiga operationer, svåra förlossningar, kusliga mordgåtor mm. I love it!

Men Trotsmaskinen hade även hon hittat ut ur sitt rum denna morgon och jag konstaterade ganska omgående att det inte går att se otextade faktadokumentärer när man har en åttaåring bredvid sig i soffan. Jag vill inte låta otrevlig och be henne knipa, fastän jag missar hela spännande dokumentären om Berlinmurens fall.

Men när även Hulliganen kladdfot, kommer rultande, naken med sopborsten i högsta hugg, som han bankar i bordet, samtidigt som han hojtar "PANN" PANN" ...så ger jag ger upp, jag stirrar på den gamla Hollandaisepåsen som fortfarande ligger kvar under bordet sedan en vecka tillbaka, och bara håller med.

Jag håller med om allt hon säger och jag försöker svara på alla frågor. Allt nödvändigt man som åttaåring måste dela med sig till sina tv-tittande föräldrar.

Tex, Att den tecknade hjältehunden Bolt har en blixt på rumpan, att giraffer kanske har långa halsar för att kunna pussa myrorna på marken, att bajsmaskinen bara är söt på den ena sidan av ansiktet, eftersom det sitter en kladdig snorbobba utsmetad på den andra, samt en massa andra nödvändiga kommentarer.

Kanske, kanske, om jag har tur, så går det en repris på dokumentären om några år.

lördag 17 oktober 2009

Hela ryssfamiljen sover utom jag...

Så var det kväller igen. Hela Ryssfamiljen sover utom jag. Så himla skönt. Tyvärr är all choklad slut.

Jag har inte orkat göra så mycket idag, men fick faktiskt lite barnledigt en stund under dagen. Dvs, Ryss-pappan höll i bajsmaskinen så jag kunde diska i lugn och ro i vårt ryska kök. Det var skönt, kändes nästan som ett litet spa-bad.

Sedan upptäckte vi att Hulliganen kommit över min mobiltelefon och ringt runt till diverse släkt och vänner. Bla, Hulliganens farmor hade blivit uppringd av någon hon trodde var en pervers flåsare... Det lät, "Flämt, flämt, flås, stööön, med de avslutade orden, "Oj, oj oj." Jag skulle också få snuskiga tankar om någon ringde mig på det där viset.

Småbarn gör ju så. De vägrar svara på tilltal när man försöker konversera med dem i telefon. Man hör bara ett snorigt väsande och flåsande. På sin höjd kan man få höra en liten kass sång. Barn sjunger ju ofta väldigt falskt.

Jag brukar tänka på det då jag ibland tvingas se bollibompas "dagens visa" ni vet, då olika ungar sjunger riktigt illa till gitarrackompangemang. Barnet och gitarristen synkar liksom aldrig varandra.

Man kan höra hur barnet plötsligt börjar sjunga skitfort och hur den stackars gitarristen febrilt försöker plinka i kapp, medan i nästa andetag sjunger ungen så sakta och otydligt så att gitarristen nästan spelat klart hela låten innan ungen är klar.

Snubben bakom strängarna ser helt jävla förvirrad ut, medan ungen ser helt galet lycklig ut. Hur kan de vara så glada!? Hör de inte själva hur illa det låter!?

Men ibland är ungarna så sjukligt blyga att de stirrar apatiskt ner i marken samtidigt som de stötvis väser fram sången så tyst att man inte ens hör att de sjunger över huvud taget!

"Men ställ inte upp dårå om det är så satans jobbigt!!!" ser det ut som gitarristen tänker bakom sitt ansträngda leende.


En skitkladdig morgon

Medan säkert de flesta av er därute fått sova så där äckligt extra länge denna lördagsmorgon så började min glamorösa morgon ca kl 06.30. (efter att ha ammat bajsmaskinen från och till hela natten.)

Eftersom bajsmaskinen ändå bara låg klarvaken och gjorde det han gör bäst.. bajsar, samtidigt som jag hör Hulliganen ropa med sin lilla ängsliga röst i mörkret "paappaa, pappa" till ljudet av Skyggos högljudda snarkningar, så kände jag att jag lika gärna kunde skita i att försöka sova vidare.

Med kraftig självömkan fixar jag välling i Ryss-köket och byter ca 4 bajsblöjor. Sätter Hulliganen framför hans favoritprogram som jag hatar. Teletubbies...

Vad är det för något egentligen? Barnaliens från yttre rymden? homosexuella nallar? utvecklingsstörda djur? Jag förstår inte. Ett helt jävla avsnitt tjatar de "va e bollen" "va e bollen" va bollen" "va bollen" Till slut får jag lust att ta tag i den där jävla gula varelsen, trycka in en fet boll i käften på han (eller vad det är för kön på fanskapet) och skrika, "Här har du din bolljävel! ser du den! håll reda på den nu!"

När allt verkar relativt stillsamt får jag för mig att äta frukost. Ska precis sätta tänderna i min efterlängtade frukost bestående av te och macka, när Hulliganen plötsligt stöter ifrån sig ett märkligt harklande ljud och spyr över hela sig och soffan. Det är helt fantastiskt vad mycket 300 ml ser ut att vara när hela sörjan ligger utspritt i soffan!

När jag klär av honom upptäcker jag EFTER att jag fått av blöjan att han skitit också. Han är gnällig och försöker klättra upp i famnen... utan blöja och med bajs upp till armhålorna. Jag vill inte det. Det luktar. Han luktar bajs och kräk.

När jag slutligen får kräk på kinden får jag nog. Jag trycker sonika ner Hulliganen i badkaret och spolar av honom som om han vore en lerig volvo på biltvätten. Han blir omedelbart nöjdare och skvätter förtjust ner hela badrummet samtidigt som han sjunger något som påminner om blinka lilla stjärna.... fast på arabiska.

Te´t kallnade, mackan lockade inte längre.

Nu sitter jag framför datorn och tröstäter en 230 grammare marabou till ljudet av "vae bollen!?" "va ebollen?" "vabollen?"

fredag 16 oktober 2009

Jag är en Ryss-morsa

Äntligen sover de små samtidigt för en gång skull. Men snart kommer trotsmaskinen hem från skolan, då är det slut på lugnet.

Det har varit en ganska kämpig dag. Jag kände att jag ville lämna mitt ryss-influerade kök och låta hulliganen vistas med en massa andra jobbiga skitungar på öppna förskolan. Han brukar tycka om det.

Jag själv tycker väl sådär... Nu är iofs ungarna där ok, men det fanns en tid då en speciell liten unge med klotansikte och ko-ögon brukade vara där och trakassera de andra barnen. Så fort han kom åt så rev, slet och bet han de andra. Är det inte underligt att oftast just sådana ungar är fula.

Hur som helst, efter ca 7 blöjbyten, vällingmeck, påklädning med lock och pock och diverse små olyckor med spill och kladd (som beror på 1,5 åringens just nu pågående anala fas.) så tar jag mina båda små gnälliga ryss-ungar som jag numera kallar Vladimir och Lill-Ivan (Olga var i skolan då) ner för alla satans tre trappor utan hiss och klämde ner dom båda i "skeppet" (som syrran kallar den) jag talar om syskonvagnen.

Kommer plötsligt på att jag glömt Vladimirs mössa, springer upp för helvetes-trapporna för att hämta den, kommer ner... nästan klar att gå, då jag upptäcker att jag inte har fått med någon jacka till mig själv. Jag vet att jag är fet och att späck skyddar mot kyla, men just idag var det jävligt kallt ute. Inte ens jag kan gå i kortärmat.

Jag springer alltså åter upp till ryss-lägenheten, Mina ryska barn ligger kvar i skeppet vars tidigare gnäll nu övergått till skarpa skrik. Det ekar i trapphuset. Jag svettas och funderar på alternativa preventivmedel i framtiden.

Kommer äntligen ut i den friska höstluften... tar ett stort djupt andetag och försöker göra mig kvitt alla stresshormoner som rusar runt i kroppen... Det börjar ösregna.

Väl framme på öppna förskolan upptäcker jag att "Vladde" har somnat, försöker få liv i honom, men av hans min att döma då jag ruskar hans huvud lite lätt, så vill han fan då inte leka med några andra skitungar på nån öppen förskola.... Inte just då, han vill sova. Så han får göra det.

Jag drar hem skeppet med små ryska barn i. I ösregnet... Tur det, för Ivan hade skitit ner sig igen.

En helt vanlig morgon

Stirrar apatiskt på en uppriven Hollandaise-påse under vardagsrumsbordet. Pulvret har läckt. Tänker, vad fan gör den där. Slänger en trött blick på Hulliganen som är i full färd med att klättra upp för köksbordet med en diskborste i handen. Han sjunger. Dåligt tänker jag.

I bakgrunden hör jag hur bajsmaskinen krystar ut nummer två så det ekar i hela grannskapet. Det finns en blöja kvar och jag vet att det kommer fler lass de närmsta 2 timmarna. Det är ingen slump att bajsmaskinens smeknamn är just bajsmaskin. Tvättmaskinen är trasig.

När jag synar köket känns det plötsligt som jag befinner mig i Ryssland. Ett fattigt Ryssland... Under Stalintiden.

torsdag 15 oktober 2009

Det här med att handla på postorder när man är kort och fet

Då och då dimper det ner diverse klädkataloger i min brevlåda. Ellos, HM, Josefssons mm. Men postorder är inget alternativ för mig. Det funkar inte när man har missbildad kropp som jag. katalogerna används mest som toalettlektyr. Jag är Ellos förmodligen sämsta kund. jag handlade en gång i tiden, men eftersom min premie lös med sin frånvaro så blev jag skitsur och opstinat. Jag kände mig blåst och bestämde mig för att aldrig gynna dem. Jag har hållit mitt löfte.

Men det är inte svårt val, för jag kan ändå som sagt inte handla på postorder. Deras kläder ser väldigt snygga ut... På modellerna i katalogen! Jag var naiv en gång i tiden, ville se ut som tjejen i katalogen, beställde de kläder hon bar upp så snyggt. Ivrigt sprang man till posten och hämtade ut sitt efterlängtade paket.

Haha! Vilken blåsning! Där stod man framför spegeln vars skepnad liknade en fet liten hobbit med Gandalfs trolldräkt på sig. Allt är för långt på mig.

Jag är så jävla kort så knickers fungerar utmärkt som långbyxor på mig. Magtröjor blir tunikor. Tunikor långklänningar. Som om inte det vore nog så kan man parkera en familjebuss i skuggan av min röv, Så det är väldigt naivt att tro att jag kommer i postorder-byxor.

Jag har lärt mig nu. Jag går aldrig igenom denna förnedring igen.

Roa dina blivande pensionärsvänner - tatuera dig!

Funderade på det här med tatueringar. Jag har själv två. När folk ser det händer det jag får höra detta välkända argument:

-"Men Ina... Tänk sen när du sitter på hemmet och är gammal och rynkig." (Ofta har dessa människor ett sorgset uttryck i ansiktet när de säger detta.)

Jag tänker så här:

Vem sjutton bryr sig om mina tatueringar när jag är 90? Jag skulle tro att min granne på avdelningen är minst lika gaddad han. Hela hemmets gamlingar kommer sitta och jämföra våra gamla tattoos över en slät kopp kaffe. Säkert kommer vi håna Steffe, 93 från Mellerud på rum 7 som inte har en enda liten gadd. Dessutom kommer jag i alla fall inte springa runt med korta fjortistoppar som slutar ovanför naveln. Så desperat är jag inte.

Våra sladdriga gaddade hudkostymer kommer fylla massor av användbara funktioner. Med tanke på den bristande kvaliten inom åldringsvården, kommer vi kunna roa oss sjävla galant då vi aldrig får komma ut på promenader.

Vi kommer kunna spela diverse spel med hjälp av varandras tattos. Pussel, finn fem fel, memory, gissa motiv och gissa tatueraren... mm.

Tack vare oss gaddade pensionärer kommer framtidens ålderdomshem vara en fröjd att vistas på. Så otroligt underhållande!

Bidra du också till framtidens lyckliga åldringsvård! Tatuera dig!

Man kan dö av dumhet

I dag har jag inte gjort många knop. När man är på slöhumör så känns det lite jobbigt att det är fint väder. Det känns mer legalt att skita i allt när det är mulet ute. Speciellt äldre människor ska tjata om att man ska ut i det fina vädret, och vill man inte är man inte riktigt klok. Helst ska man sitta och fika i solen också. Man ska sitta på en stekhet altan tills man blir medvetslös av värmeslag, och nåde den som klagar över det fina vädret.

Har ni tänkt på det. Det är lite fult att klaga över sommarvärme. Speciellt äldre kan säga - "Oj, puh vad varmt, men jag ska inte klaga nu när sommaren är här" samtidigt som värmeslaget är ett faktum. Det skulle inte spela någon roll om de låg på intensiven med dropp. De skulle iallafall säga -"men jag ska inte klaga" Klaga är bannlys!

Nä, Ibland pallar jag inte helt enkelt, det spelar ingen roll hur mycket solen skiner upp den knallblåa himlen.

Många äldre har svårt att acceptera sjukdom också. -"Jag ska inte klaga-fenomenet" Ofta fattar de inte att det tar några dagar att bli frisk. Får de feber och insjuknar i en ilsken influensa på en lördag så tror de på största allvar att de är friska på söndagen. De vägrar även besöka doktorn. Spelar ingen roll om så hela armen hänger på en skinnslamsa och dinglar, eller de har tuppat av 15 gånger i stugan på landet. Äh, det går över. Många äldre är riktigt korkade. Kan det vara därför man titt som tätt läser om tex, "Astrid 89 i Gnosjö" som legat död över en månad i sin lägenhet. Grannarna tyckte det började lukta i trapphuset.

Kan det vara så att den där Astrid och alla andra gamlingarna helt enkelt dött av ren dumhet.Varför tror de att de är så jävla duktiga som inte ringer doktorn? Tror de vi ska ge dem en tapperhetsmedalj när de dött. Hurra! Tage 84 från Mellerud avstod från att störa vårdcentralen trots hans 16.e venrtrikelattack i rad! Hurra! Årets hjälte! Eller tror de verkligen på största allvar att hjärtinfarkt botas med en "enomdan"?

Varje sommar läggs massor av gamlingar in på intensiven pga vätsebrist. När läkaren frågar varför de inte dricker, vet ni vad många svarar? Det är inte gott. Vet ni vad det kostar oss skattebetalare när en gamling vägrar dricka vatten! En jävla massa pengar. Totalt onödiga utgifter som läggas på bättre saker. Jop, man kan faktiskt dö av dumhet.

Jag minns Trefiderna, jag minns mitt 70-tal

Jag minns mitt gamla 70/80-tal i betongförorten. Jag och min bästis Vivi i porten brevid. Glada solbrända, barfota 6-åringar. Ibland fick vi vara med i den coola indianstammen. Jag kallades "snabba foten." Jag var en snabb 6-åring. Ibland smög vi oss ner i källaren och lekte i hennes gallerförråd. Hemligt! Där fick vi inte vara. Gamla gossedjur i säckar. Askul! Vi fick inte heller ränna i det kolossalt stora betonggaraget. Gömde oss bakom en bil när det kom folk. Jag har alltid älskat doften av betong/bil/bensin/smuts.

Ibland gick jag till närkiosken för att handla choklad till mamma. Hon skulle alltid ha sådan där besvärlig "Schweizernöt." Jag hatade att handla saker jag inte kunde uttala namnet på... Jag protesterade till slut. Då fick jag tillåtelse att handla vanlig mjölkchoklad istället. Tack mamma för det.

På den tiden låg allt gott BAKOM disken. Även plockgodis. Vi handlade ofta ETT gelehallon, EN seg napp, EN av varje sak... -"räcker pengarna?" man visste aldrig riktigt säkert. Tanten plockade tålmodigt ihop alla färgglada små karamelleren, en och en i en liten vit papperspåse. 3.50 tack! Puckstång ville man också ha ibland, ibland lakritspuck.

Jag och Vivi ville ha långt hår.... Speciellt jag tror jag. Men det hade vi inte. Strumpbyxor funkade då. Bara att klippa benen till många fransar, sen dra på huvudet. Då var vi "tuffa tjejer" Mammas tomma gula Blend paket och några pinnar gjorde leken otroligt realistisk. Vi var coolast Vivi och jag.

Ibland lekte vi tivoli. Bladen var biljetter, en bortslängd kundvagn "virvelvinden" En lek som ibland kunde göra ont. Men vi var odödliga Vivi och jag.

Jag var avundsjuk för att Vivi fick gå på dagis. Jag hade dagmamma. En liten galet pigg dagmamma som tog oss dagbarn på långa promenader tills vi nästan stupade. -"Lyft på fötterna!" Uppmanade hon alltid när vi skrapade våra bruna promenadskor mot asfalten. Jag ville gå på dagis. Det verkade så roligt. Dockvrån och allt...

Vi lekte hund också Vivi och jag. Släpade våra gossedjur i långa koppel. De blev alldeles svarta av smuts på magen. Jag kom på det strålande idén att simulera bajsplockning för att göra leken verkligare. Vi satte hunden nära en riktig hundbajs för att sedan ta upp den lilla kringlan i medhavd påse. Väldigt realistisk känsla över det hela.

Vi badade i svarta vattenpölar i skogsdungen. Vi samlade mygglarver. Jag skrev en beteendebok om dem. "När larven står uppochner så är de trötta," upplyste jag i min bok. Fodret bestod av vetemjöl. Men alla mygglarver dog plötsligt, och min bok såldes aldrig i några större mängder... ingen såldes närmare bestämt. Jag samlade fler djur. Kopparormar, igelkottar, björktrastar, grodyngel och skator.

Jag minns flera tillfällen då jag var taskig mot dig Vivi. Förlåt... När jag var elak var du snäll. Minns när min bror förstörde din igelott av lera, i tron att det var min. Min mamma bestämde att du skulle få min igelkott. Dagen därpå fick jag en present av dig. Det var min igelkott. Jag tror inte jag ens tackade dig... Tack.

Vi lekte Trefiderna som gick som tv-serie. Vi fick inte se på Trefiderna. Men gömd bakom vår brun/orangeblommiga hörnsoffa kunde man se mycket man inte fick. ( även poltergist såg vi på detta sätt.)

När man leker trefiderna så behövs en stor gräsmatta full med maskrosor. Och det hade vi! Sedan är utrotningen ett faktum!

Jag minns Trefiderna, jag minns mitt 70-tal... Jag minns allt.

Barn har ingen känsla för kvalitet

Om man köper två limpor på Ica så får man en kass frisbee. Trotsmaskinen såg den, och av hennes hungriga blick att döma, förstod jag att hon så innerligt ville ha den.

Jag förstod att den skulle vara kass. Men, men, jag är ju en sådan snäll mamma så jag fixade frisbeen åt henne. Dessutom älskar jag just det brödet man var tvungen att handla. (vilken utpressning de kör med egentligen)

På vägen hem testade hon den runda svarta plastbiten. Svingade iväg den upp i luften varpå den fjuttade iväg likt en packad gråsparv, gjorde en lustig piruett och landade ca två dec från hennes fötter.

Nu är det kört tänkte jag, nu blir det aggressionsutbrott hela vägen hem.

Men man upphör aldrig att förvånas när man har en sjuåring i sin närvaro. För helt oväntat utbrast hon. -"VAD BRA DEN VAR MAMMA!!!"

Vad skulle jag säga? Det var ju bara att hålla med. Den var ju JÄTTEBRA! Väck aldrig den björn som sover.

Barn har verkligen ingen känsla för kvalitet.

Kan fiskar vara kvinnohatare?

Vi har skaffat en tjej till vår stackars ensamma kampisk-hane vid namn blåbär. Trotsmaskinen har döpt henne till det passande namnet Lingon. Jättesöt liten tjej.

Vi trodde Blåbär skulle bli dödsförälskad och uppvakta söta Lingon som vanliga vettiga karlar brukar göra, för jag antar att han är oskuld och förmodligen vill bli av med den innan dödsbädden.

Så fel jag hade! Blåbär är inte ett smack intresserad av brudar. Tvärtom! Han är brutal! Burrar upp sig och jagar stackars lingon, hugger efter henne så hon måste gömma sig bakom växterna.

Vad fan är det med snubben!? Jag funderade på lite alternativ...

Jag har gjort en psykoanalys.

1. Han tycker Lingon ser ut som stryk. Vi människor har ju ingen aning om vad fiskhanar tänder på. Hon kanske tex har för liten stjärtfena eller skitfult fjäll. Vi vänder på steken. Tänk dig själv att du sitter i en bur i 30 år, husdjur åt en fiskfamilj. Plötsligt slänger de in en man till dig och tar för givet att ni ska börja idka sexliv första kvällen. Problemet är bara att snubben de gett dig är det fulaste du någonsin sett. Klart som fan man blir sur och jagar iväg fanskapet.

2. Blåbär kanske är homosexuell. Han kanske helt enkelt är en man som föredrar att umgås med andra män. Men bara för att man är bög så behöver man ju inte vara elak.

3. Han är en riktig kvinnohatare. Kanske han har upplevt något traumatiskt i barndomen. En hona kanske gjort honom illa. En mamma som misshandlat honom. Då blir man ju lite som Norman Bates kan jag tänka mig.

4. Han kanske lider av en psykisk åkomma som gör att han har taskig självbild. Han vet inte hur man ska tolka sociala koder. Han kanske vill men vet inte hur man gör. Möjliga diagnoser kan vara adhd, damp, autism, shitzofreni.

5. Han har en sadomasochistisk sida. Tänder på på lite hårdare tag helt enkelt.

6. Han är våldtäksman. Försöker ta henne mot hennes vilja.

Jag vet inte. Jag ska nog fråga på något fiskforum tror jag. Hur som helst så tycker jag fruktansvärt synd om Lingon som får dela akvarium med denna skitstövel.

Trotsmaskinen blev så arg på honom så hon föreslog att vi skulle straffa honom. Men hur? Lite svårt att fya en firre. Katter kan man spruta vatten på... men hur straffar man en fisk? En knäpp på nosen? Elhalsband?

Trotsmaskinen ville dammsuga hårt på akvarierutan. Det borde skrämma honom trodde hon. Jag var mer tveksam till den straffmetoden.

Nä! Jag antar att Lingon får ringa kvinnojouren i morgon bitti.

Trotsmaskinen gör en Karlsson på taket

Trotsmaskinen ang delandet av en kaka. Hon är ju precis som Karlsson på taket!

-"Jag tar den största halvan, eftersom du vill ha den minsta"




Jasså!? Ville jag? Haha.

Han märker revir

Om när knorrhane försöker snutta på trotsmaskinens arm.

"Han försöker nog markera revir!"

Han är som en ängel

Snuttjullen om Knorris.


-"Han är som en ängel utan vingar och krulligt hår!"

Farmor är så glad så...

Snuttjullen om skrattande farmor...
-"Farmor är så glad så hennes extrahaka skakar"

Hulliganen är född i snigelns tecken

Citat av snuttjullen idag: "Niklas borde vara född i snigelns tecken, mamma. Han lämnar dregelspår efter sig överallt"

Jag har en bebistutte på ryggen

Snuttjullen om en finne på ryggen.
-"Mamma! Varför har du en bebistutte på ryggen?"

Han är inte rumpsren

Snuttjullen om när Knorrhane bajsade på skötbordet.
-"Mamma, Niklas är inte rumpsren!"

Hurra!!! Jag är precis som en ko

Snuttjullen om mig.

-"Mamma, du är precis som en ko! Du är tjock, låter som en ko och har stora tuttar med mjölk i"


Ok, jag är fet och jag ammar. Där är jag helt med. Men LÅTER som en ko? Det kände jag inte till.

Jag ser ännu fetare ut när jag springer

Trotsmaskinen om mig när vi lubba till bussen en morgon.

-Mamma! Du ser ÄNNU fetare ut när du springer!"

Tack älskling, det var precis vad mamma vill höra.

Slösa inte på toalettbesöken

Snuttjullen om bajsande pappa.


-"Man kan bajsa ungefär 10 gånger om dagen, om man sparar lite till senare."

Trotsmaskinen sa...

Trotsmaskinen om en mosad skalbagge på asfalten.

-"han ser förvånad ut"

Hur fan skulle du känna dig om du var lam

Tänk dig in i detta scenarium:
Du är totalt förlamad, du är helt utelämnad i andras vård. Du kan inte prata. De som sköter sig, förstår inte alltid vad du vill.

Ibland lägger de dig på mage fast du inte kan lyfta på huvudet. "För att träna nacken" hör du din skötare mumla. Där ligger du med ansiktet mot en luddig filt som killar i näsan, du får kämpa som ett as för att inte näsan ska pressas mot golvet och orsaka andningsnöd. Nacken lyder inte. Du får panik, skriker. Hoppas att någon ska ta dig från helvetet.

Du kan inte gå på toa utan måste skita i brallan, det svider mellan skinkorna. Du läggs på ett bord. Din skötare blaskar och torkar. Det känns obehagligt att bli blöt. Du fryser, vill inte! Du skriker, men ingen bryr sig. Din skötare står bara och sjunger. Precis som om det känns bättre.

Ibland är du så hungrig att du inte står ut. Magen känns som ett tomt radhus i Vällingby. Det svider ock knorrar. Men inte en jävel fattar, istället tar de dig till det där helvetesbordet och börjar slita av dig brallorna igen. Du blir vansinnig och skriker ännu mer. Slutligen får du din mat. Efter 30 minuter!

Ibland när du sitter så skaver brallan i röven eller i ljumsken, du skriker, ingen fattar, istället vill din skötare att du ska äta trots att du inte alls är hungrig.

Veckorna går. Slutligen verkar det som din skötare börjar förstå dig, livet blir lättare, du kan plötsligt röra dig! Flytta din kropp, ta i saker. En känsla av harmoni infinner sig.

Med andra ord så är det inte så jävla märkligt att barn inte skrattar så många gånger det första halvåret. De ler inte ens de första 6 veckorna. Undrar varför!

Tänk på det nästa gång du suckar och stönar då ditt spädbarn skriker.

Tack trotsmaskinen

Tack trotsmaskinen för att du gjorde mig till åtlöje idag, TACK för att alla i hela centrum tagit mig för en psyksjuk galning. Tack för att du smög ner två skabbiga skatfjädrar i min tofs utan att säga något förrän EFTER vi gått fram och tillbaka till centrum. Tack...

Min första och sista inlinesfärd

Jag har jävligt många dåliga sidor. Den ena är att jag är extremt impulsiv, och har för höga krav på mig själv. De andra kan vi ta en annan gång.

Skyggot är helt tvärtom. Det blir skitjobbigt när vi ska göra något särskilt. Åka till Ikea och handla en möbel tex. Han vill vänta och plaaneeeraaa... titta runt på oooliiikaaa ställen, jämföra priser och sånt larv. Det tar fan 3 månader för den karln att skita! han ska väl planera färden ut för bajskorven. Jag kan bli galen på det där velandet.

Jag själv vill agera snabbare än en gris hinner blinka. Jag gör snabba val . Ibland himla bra val. Ibland jävligt dåliga. Om sanningen ska fram, ganska många dåliga... och ofta.

Som när jag skulle börja åka inlines tex. Skyggot skulle köpa nya. Jag var med honom i sportaffären.

Jag: -"Japp! klart jag också ska ha, Skitbra sport. Man kommer ut och rör på sig, tar sig fram snabbt och smidigt på vägarna. JA! Jag kan börja åka till jobbet varje morgon! Japp, jag tar dom här! Dom ser sjyssta ut"

Skyggot: - "Men älskling, ska du inte testa att åka inlines ett par gånger först, så du vet om det är din grej?"

Jag blir skitirriterad på hans bristande förtroende över mina kommande proffsiga inlineskunskaper.

-"Nä!, SKA HA!!" surar jag som en obstinat treåring. Själv visste jag ju att jag skulle börja åka på elitnivå.

Skyggot som vet hur jag funkar, vädjar med tålmodig blick att jag åtminstone ska prova ett par innan jag köper, de är ju trots allt rätt dyra.

Visst! Det ställde jag upp på. Krängde på mig ett par vita fina varpå jag med ryckande stil tog mig fram och tillbaks ett par meter likt en parningsdansande trana.

Personalen måste trott att vi idkade älskog där bakom kartonghögen. Endast mitt ryckande huvud stack upp bakom alla kartonger. Jag är ju jävligt kort och det var jävligt vingligt.

-"Dom blir skitbra, dom tar jag!"


Ett par dagar senare bestämde jag mig för att åka inlines till jobbet. Skyggot tyckte jag skulle träna lite mer först. Jag vägrade lyssna på hans förmaningar.

Sagt och gjort. Kl 07.30 en tisdagsmorgon tar jag förväntansfullt mina vita fina dyra nya inlines under armen och går en bit först innan jag kränger på mig dom. Väl på, vinglar jag fram en bit. Fan en uppförsbacke! Jag klampar mig uppåt på snedden som en packad krabba så det ekar i hela radhusområdet.

Men backen är brant... Jag glider sakta baklänges, greppar tag i ett staket i ren panik varpå en hundägare dyker upp. Helvete, jag hade hoppats på att inte möta någon där... jag försöker spela så oberörd jag bara kan. Lotsas rätta till hjälmen lite förstrött.

När hundekipaget slutat stirra och försvunnit släpper jag försiktigt det krampaktiga taget om staketet. Jag glider... bakåt. Jag kan inte göra annat än att låta gravitationen ta mig ner för hela backen igen. Baklänges.

Där låg jag. I början av en backe jag aldrig lyckades bestiga. Så jävla förbannad! Jag slet av mig den svettiga hjälmen och drämde den i asfalten i ren ilska.

Jag skulle tro att min inlinesfärd slutade vid ca 150 m.


Jag tog inlinesen under armen och återvände hem i strumplästen. Slängde in dem i hallen och cyklade till jobbet istället. Sedan dess har de stått orörda i förrådet.

Det här hände för ca fyra år sedan. Jag försökte kränga dem på blocket, men ingen nappade. Jag kommer förmodligen aldrig försöka åka igen.

Skyggot däremot är en hejjare på inlines! Ja, han har ju väntat med köp, tränat, tränat och tränat. Han inser att man inte kan allt på ett försök. Han är ju en "planerare!" En sådan där tråkig jävel!

Shoppa aldrig med småbarn

Jag ska aldrig aldrig mer åka till köpcentrumet med hulliganen förrän han åtminstone nått målbrottet. Varför lär jag mig aldrig. Det GÅR inte att handla med honom. Hemma är han världen lugnaste kille, nästan apatiskt lugn emellanåt. Men så fort vi närmar oss ett köpcetrum så brakar helvetet lös. Jag vet inte varför han gör såhär. Jag försöker tyda hans kryptiska meddelande "gallskriket", men det är svårt. Jag är dålig på "gallskrikiska" Men jag har mina aningar...

hulliganen är en "uppekille!"

Uppekillar tycker INTE om att ligga ner längre stunder. Uppekillar vill vara "uppe!" De vill i synnerhet inte ligga i LIGGvagn, för då måste man ju ligga, och ligga är äckligt enligt uppekillar. Trotsmaskinen var precis likadan. Fast "uppetjej" då. Den ungen bar jag omkring på som en jävla väska dygnet runt i minst ett års tid. Faktum är att hon var 7 resor värre än hulliganen.

Jag tror det är därför min kropp har varit steril i 6 år. Den vägrade syskon inom en 7-årsperiod. Förmodligen av ren självbevarelsedrift. Vi försökte, men min kropp sa NEJ. En skrikande extremt krävande hockytrunk räcker, du behöver inte två just nu, sa kroppen. Nu är snuttjullen relativt självgående så därför sa min kropp ok, du får väl en till då. Antar att jag inte får fler bäsar av min kropp nu. Jag vill gärna, men inte papputen och min kropp. Det länns lite vemodigt. Jag kan berätta om fertilitetsbestyren en annan gång för det är en lång historia. Jag kan säga att Knorris kom utan specialisthjälp i allafall till slut.

Hur som helst. Jag skulle handla en hel del kläder trodde jag. Jag trodde på största allvar att jag skulle få ihop både det ena och andra i klädväg. Kjol, linnen, skor, och lite annat. Jag trodde att jag skulle få fika wienerbröd på det svindyra cafét i lugn och ro som alla andra mammalediga, mammor. Jag hade en vision framför mig hur jag satt där, knorris sovande i vagnen och med alla shoppingkassar fulla med frächa nya inhandlade sommarplagg i fina plastpåsar under vagnen. Endast lite blank på näsan. Inte svettig minsann. Haha! Det kan ni tro! Jag ska berätta hur det egentligen urartade sig.

Närmade mig centrum. Hulliganens "anti-centrum-radar" väcks till liv. Han börjar värma upp stämbanden lite försiktigt med några klagande gnällningar.

Låter honom hållas dock och går till Gina Trikå. Upptäcker ganska omgående att jag både är för fet och för gammal för deras sommarkollektion och traskar surt till nästa affär. Inne ca tre meter in på kappahl vänder jag på klacken av två orsaker. Den första är att jag ser direkt att det bara hänger tantkläder på galgarna , men mest för att Knorris värmt upp stämbandet klart och sätter igång sitt riktiga skrik. Då hörs han ganska rejält, och det är skitjobbigt när ALLA i en butik stirrar på en.

Misstänker kissad blöja samt hunger, så jag skyndar till skötrummet där jag möts av en stor ful skylt på dörren. AVSTÄNGT FÖR REPERATION, VI BEKLAGAR EVENTUELLA PROBLEM DETTA MEDFÖLJER.

JO TACK! DET MEDFÖLJDE EN JÄVLA MASSA PROBLEM! Precis om om de brydde sig egentligen. Jag går till entrén, ser mig paranoit omkring och byter på honom där. Ja, vad fan skulle jag göra. Det fanns inget skötrum. Hulliganen fortsätter skrika. Jag brukar amma där de renoverar, så nu blev jag tvungen att amma någon annanstans. Jag hatar att amma offentligt men jag hade inget val.

Sprang runt och letade lämplig diskret hörna. Fanns ingen. Antingen var bänken belamrad av skräniga, finniga tonårskillar och fyllgubbar alternativt tjackpundare vid namn Jimmy, Jonny, eller Conny av någon jävla märklig anledning. På ett ställe hade en gubbe med rullator brett ut sig så djävligt så inte ens en anorektiker skulle få plats med sin lilla beniga rumpa.

Till slut hittade jag en plats brevid en annan mamma. Det känns alltid bäst att amma brevid andra mammor. Man vill helst inte sitta brevid män och flasha bröstet. Jag har börjat upptäcka att det bor en liten muslim i mig när det gäller vissa saker. Jag avskyr även griskött. Jag tycker fläsk smakar människokött. Inte för att jag har ätit människa någon gång, men jag kan tänka mig att det smakar så. Värst är fläskkarré. Det smakar kadaver. Jag har bergis varit muslim i tidigare liv. Skit samma, vi skulle inte snacka religion här. Hulliganen fick sin tutte efter mycket om och men och lugnade sig en smula. (En medtagen filt gjorde amningstunden diskret, så det gick bra tyckte jag.)

Men smulan var liten. Strax var vrålet ett faktum återigen, så jag bestämde mig för att placera råttan i babybjörnselet som är så fruktansvärt smärtsam för mina stackars trapezius.
Men god mor som man försöker vara så fick han hänga där till alla tanters stora förstjusning. Vad ÄR det med tanter och bebisar? De blir helt galna när de ser en bebis. Är det för att de är så nära döden så de påminns om eventuell kommande reinkarnation, eller vad?

Det hela fortsatte i ca tre timmar. Bara bök och stök. Till slut drabbades jag av inre kris! Det hela gick fort. Jag slank hastigt in på Stadium med en skrikande råtta hängandes i trapeziuskrossaren , trykte ner foten i ett par svarta tygskor som såg rätt ok ut. Bra dom funkar! Greppa dojorna och flydde till kassan, försökte betala med bibliotekskortet pga stressnivåerna i hjärnan vilket roade kassörskan.

Sedan rusade jag in på Vivo för att handla 4 tröstwienerbröd, sprang till bussen där jag fick hjälp av ett skitlyckligt fyllo på med vagnen. Jag vet att han inte gick på tjack, för fyllpolaren ropade hans namn som INTE slutade på Y.

I väg och hämta Trotsmaskinen som inte ville hem trots allt tjat på morgonen att jag skulle hämta tidigare än vanligt. MER GNÄLL! På en ny buss hem med TVÅ skrikande råttor! Hela vägen hem. Två missnöjda barn kan verkligen föra tankarna till brandbil-sirener. Fan vad högt det låter!

Nu sitter jag här med ett par ganska halvbeiga dojor på hallgolvet och fyra wienerbröd i köket. Det var det enda jag fick ut av denna dag, och jag är inte lite blank om näsan. Jag är SVETTIG!

Men hulliganen sitter här i babysittern och jollrar förnöjt. Lugn och glad som vanligt när vi är hemma. Givetvis!. Han är ju en uppekille!

Kanin = Blottare???

Jag har tydligen närt en liten blottare vid min barm. Det brukar komma små jobbiga småungar och plinga på dörren eftersom Trotsmaskinen har ...